09:54
Jag reser mig upp och mörker att den blonda killen också gör det och ja såklart Adrian med. Jag fortsätter ut från bussen och går förbi alla ungdomar som står i olika grupper. De lite yngre typ 12 åringarna, fotbolls killarna, de populära tjejerna och sen i ett hörn kan man alltid se en grupp som står och röker.
Jag kollar upp från mobilen som jag har hållandes i handen, vart är Saga?
Hon vinkar lite försiktigt med hennes hand så min uppmärksamhet läggs på henne.
"Hej, såg du Adrian"
Jag svarade med ett svagt "mm". Sen fortsätter vi in i den stora byggnaden. Alla blickar bränner när jag går igenom de stora dörrarna in till skolan. Antagligen sista gången också.
Vi fortsätter till våra skåp. Som tur är har vi skåpen bredvid varandra. De är blåa och väldigt små, man får i princip bara plats men en liten väska.
Den blonda långa killen går förbi mig igen och ger mig ett gulligt leende igen.
"Oj Amanda"
"Vad?"
"Såg du inte den blonda killen eller, känner du honom?"
"Näe satt bara med honom på bussen"
"Oj sen när sitter du med andra"
"Sen den dagen jag sitter på samma buss som Adrian"
Jag tar min kemi bok och går iväg mot min lektion och Saga följer tätt efter.
14:35
Vår klass går snabbt ut från klassrummet och jag och Saga går mot våra skåp.
"Vart vill du fika?"
"Tänkte typ Starbucks"
"Det blir jätte bra"
Jag tar ut min dator och lägger ner den i min svarta vans väska. Vi fortsätter ut genom den stora dörren.
14:57
Vi sitter nu med en varsin latte och snackar om allt mellan himmel och jord. Jag sitter med en klump i magen, hur ska jag berätta det? Kommer hon bli arg? Nej, varför skulle hon bli arg? Hon är ju alltid den som förstår mig.
"Ehm Saga"
Saga ger mig en frågande blick.
"Jag måste berätta en sak"
"Okej"
"Jag vet inte hur jag ska säga detta"
"Vadå bara säg det"
"Asså fan, hur fuck ska jag säga detta"
"Amanda berätta jag blir orolig"
"Ehm...du vet ju att mina föräldrar har skilt sig"
"Aa"
"Pappa vill inte bo kvar här och jag vill ju inte bo med honom heller"
"Men de är väll bra att du inte flyttar ifrån Stockholm"
"Jo de är ju om det ja"
"Asså nu hänger inte jag med"
"Mamma jobbar ju typ hela tiden"
"Aaa"
"Och hon kommer flytta"
"Okej vart?"
"Till Norge"
"Till Norge?"
"Aa, till en liten ort som heter Trofors"
"Där Marcus och Martinus bor?"
"Aa"
"Och du ska flytta med?"
"Ehm aa"
"Så du ska bara lämna mig"
Saga får en irriterad röst.
"Vad ska jag göra"
"Jag vet inte men du ska bara flytta till fkn Trofors och lämna mig, asså du är ju helt sjuk"
"Asså det är inte lätt för mig"
"Men vafan du har ju din lilla kille där och vafan har jag här, ska jag börja hänga med Adrian eller?"
"Asså sluta, det är fan inte lätt för mig"
Nu börjar gråten komma.
"Men om jag får fråga, när ska du flytta då?"
"Idag var sista dagen i skolan"
"Så du berättar för mig i sista stund, gud vad snällt att du bryr dig"
"Du ska fan veta att jag fick reda på detta för några dagar sedan, och jag ville ju berätta face to face"
"Men du kunde ju träffat mig innan, eller just det du hängde ju med dina nya vänner"
"Asså lägg ner trodde du skulle förstå"
Saga reser sig upp irriterat och ger mig en kall blick.
"Amanda du är fan helt jävla tappad"
Saga går med arga steg ut och slår igen dörren efter sig.
Asså fan, nu kan jag inte hålla det inom mig. Jag springer ut ifrån starbucks och letar efter en bänk.
Jag får syn på en bänk under ett litet träd. Jag sätter mig ner, tar på mig den stora luvan och brister ut i gråt.
"Hej"
Jag hör en mörk gullig röst bredvid mig. Jag kollar försiktigt upp på personen som nu sitter bredvid mig.
Jag ser ett bekant ansikte men jag kan inte komma på vem det är.
"Hur är det?"
"Förlåt men känner jag dig"
"Du vet från bussen"
"Just det"
Den blonda långa killen sitter just nu bredvid mig och han gick visst på min skola men har aldrig sett han tidigare.
"Victor förresten"
"Aa Amanda"
"hur är det"
"Piss"
"Får man fråga varför"
"Aa visst, min bästa vän som är den enda som alltid är vid min sida är skit arg på mig"
"Varför, hur kan man vara arg på en sån fin tjej som du?"
Victor ger mig ett gulligt leende och jag besvarar det med kanske ett mindre gulligt leende.
"Jag ska flytta till Norge om två dagar, eller imorgon jag vet inte?"
"Men om hon är arg på dig pågrund av det är hon fan inte en riktig vän"
"Jag förstår att hon är arg men..."
Victor avbryter mig med att först kolla in i mina ögon sen flyttars hans blick ner till mina läppar och han lutar sig fram och kysser mig.
