VIKTIGT
Jag tycker den här boken är skit dålig, den är ganska oklar och dom första kapitlena är jag inte alls nöjd med. Funderar på att avpublicera boken, eller vill ni att jag fortsätter?
Det är ganska mycket tidshopp nu hahhah, men det ska vara lördag nu iallafall.
10:10 Marcus perspektiv
Jag slår mig hårt ner på den lilla soffan vid matbordet. En suck lämnar mina läppar och jag drar min hand igenom mitt lite trassliga hårt.
"godmorgen Marcus"
Emma slår sig ner på stolen mittemot mig med ett stort leende på läpparna.
"Heii"
Säger jag och rättar till min hållning.
"Hvor er Martinus?"
Hennes blick flackar runt i köket antagligen för att försöka se om Martinus har dykt upp.
"Han er med Amanda"
"Er Amanda Martinus kjæreste?"
Egentligen så vet jag inte. Från att Martinus var helt ensam varje dag till nu när han är med Amanda 24/7. Visst jag är sjukt glad att han mår bra igen, men det känns fortfarande så konstigt.
"Marcus?"
Emma viftar med händerna framför mig för att hon ska få min uppmärksamhet.
"Hva? Ehm jag vet ikke, spør Martinus"
En suck lämnar Emmas läppar och pappa kommer glatt in till köket.
"Godmorgen"
Pappa kommer fram till mig och ger mig en lätt kram.
"Skall du ikke spise Marcus?"
"Jeg er ikke så sulten"
Papper nickar lätt och vänder sig om och går in mot köket.
"Ikke glem at du og Martinus skal til Frida om en time. Hvor er Martinus?"
Säger pappa med en högre ton så det ska höras från köket.
"Hos Amanda"
Svarar jag honom.
"Heeiiii!!"
Ropar Martinus medans han tar sig in i hallen.
"Jeg og Amanda har allerede spist frokost"
Martinus och Amanda dyker upp vid dörr öppningen.
"Maaartinuus!"
Emma springer fram till Martinus och kramar om honom som hon alltid gör när vi har varit iväg någonstans.
Ett litet fniss lämnar Amanda och det får även mig att le. Jag reser mig lätt upp och går slänger istället ner mig i soffan.
"Martinus vi skal til Amanda om en time, så kanskje det var litt unødvendig at dere kom hit"
Säger jag och en suck lämnar mina läppar.
"oh, noen våknet på feil side"
Martinus går mot soffan och Amanda följer lätt efter.
"Hold kjeft Martinus"
Får jag irriterat ur mig.
"Slutte å krangle når Amanda er her"
Nu kommer även pappa in och han slår sig ner bredvid mig.
"Det är lugnt"
Säger Amanda och får ur sig ett lite gulligt fniss.
Jag ler lite försiktigt för mig själv, hon var ju bara för fin. Synd att Martinus hann före.
