15:25
Pappa smäller igen dörren och jag hamnar snabbt på mina knän och börjar panik gråta. Jag bara tänker på orden han sa till mig. Jag är misslyckad, hur kan någon älska mig. Pappa ha rätt hur kan någon älska mig.
Jag springer snabbt upp för den vita trappan och in på toaletten. Jag går fram till spegeln och kollar på mig själv. Fyfan vad ful jag är, fan vad misslyckad, vem fan älskar mig.
Jag öppnar det lilla skåpet bredvid handfatet och tar fram en liten necessär. Jag öppnar necessären och tar fram ett litet rakblad.
Jag tittar på det en stund och sedan på min arm igen. Så flyttas min blick hela tiden.
Jag lägger rakbladet mot min arm för att skära mig.
Men sen dyker Martinus upp i mitt huvud, och det han sa till mig innan han åkte. "Gör inget dumt nu" nu upprepas de orden istället. Om jag gör detta så kommer Martinus tycka att jag är en vidrig tjej som är jävligt desperat och söker uppmärksamhet.
Jag slänger rakbladet jävligt hårt i marken men märker att det blev en lite repa i kaklet. Fuck! Jag tar upp det och lindar in det i ett papper för att ingen ska märka något, sen slänger jag den i den lilla soptunnan på golvet.
"Hej Amanda, jag är hemma"
Fan mamma får inte se att jag gråtit. Jag torkar snabbt bort mina tårar som fortfarande rinner ner från mina röda kinder och springer ner för trappan.
"Jo jag såg den pappa, han verkade inte så glad. Vad sa.... men gumman kom hit"
När mamma ser hur rödsprängda mina ögon är så släpper hon fort kassarna och ger mig en kärleksfull kram. Fan vad jag skulle behöva Martinus kramar just nu.
Ganska kort kapitel nu men orkade inte skriva så mycket just nu. Men försöker uppdatera på boken så mycket jag kan, har mycket i skolan och så just nu. Men ska göra mitt bästa!
