ROSIE ›› N.H

T R E T T I O Å T T A

Hans armar slog sig hårt omkring min kropp innan hans läppar pressade sig emot mina, händerna gled sakta genom hans hår och ett leende spred sig sakta över mina läppar.

"What are you doing here..?"

Jag lutade mig sakta tillbaka och kollade på honom, jag ryckte försiktigt på axlarna innan jag drog mig tillbaka och svarade;
"I'm going to visit a friend.."

Rynkan som uppstod i hans panna fick leendet på mina läppar att växa innan jag sakta höll upp min biljett framför honom med orden;

"I'm coming with you, dumbass.."

Rynkan försvann lika snabbt som den uppstått och hans armar kramade mig närmare. Jag lutade huvudet mot hans bröstkorg och tog chansen att dra in hans doft, en perfekt blandning av parfym och Niall.

"We should go.."

Jag nickade sakta och drog mig motvilligt ifrån hans träffa famn men greppade snabbt hans hand innan vi rörde oss fram till kvinnan som tålmodigt väntade på oss vid boardingen.

Flygresan tog lite mindre än sju timmar, tack gode gud att Niall valt ett direkt flyg. Han hade haft många frågor, och jag hade försökt svara så gott det gick men frågan jag väntat mest på, kom aldrig. Han var kanske inte intresserad av att veta mer om Nate? Men det här var något som han borde vara intresserad av, eftersom att Nate inte fanns i mitt liv längre. Vilket jag var otroligt glad över, för jag skulle aldrig kunna bli lycklig med honom. Jag var lycklig med Niall, det hade jag alltid varit och skulle förhoppningsvis alltid vara.

Jag hade även hunnit sova en stund och det var en sådan lättnad och befrielse att få någon extra timmes sömn. Jobbdagen hade inte varit lång men jag var ändå slut, men jag visste vad det berodde på. Tyngden som lyfts från mina axlar när jag berättade för Nate, gjorde att jag kände mig hundra kilo lättare och att jag äntligen slapp de konstanta tankarna som aldrig höll tyst.

Att kliva av planet i Dublin väckte många känslor inom mig, både bra och dåliga. Förra gången jag var här så var det ensam, jag var ovetandes om Niall fortfarande levde eller om något hänt honom. Maura och hennes man visste inte om att jag skulle komma och mitt besök gav dem en rejäl överraskning. Och dem visste inget denna gång heller. Men jag hade älskat att vara i Mullingar, inte bara för att Maura och Chris visat mig omkring och jag fick sett hur Niall växt upp men den fina naturen samt människorna här hade gjort detta stället till en sådan älskvärd plats. Men det påminde mig också om tiden då Niall inte mindes mig, när han inte var min och jag inte var hans. När jag varit här sist så väntade vi alla på att han skulle komma hem och att vi kunde påbörja vårt liv tillsammans, men det var ännu en sak som gått i tusen bitar.

"What are you thinking about?"
Jag rycktes ur mina tankar och vände snabbt blicken emot Niall som satt bredvid mig i taxin, jag svalde hårt och skakade svagt på huvudet samtidigt som jag mumlade;
"Nothing.. I'm just tired.."

"Don't even try, Ro.. I can see that something is bothering you.."

Detta kunde vara en av de sakerna som jag hatade med Niall, han kunde läsa mig som en öppen bok.

Jag himlade lätt med ögonen innan jag vände ut blicken genom rutan, i ögonvrån kunde jag se hur hans hand sträckte sig efter min och snart smekte hans tumme ett lugnande och cirkulärt mönster över min handrygg. En suck lämnade mina läppar samtidigt som jag lutade huvudet tillbaka och slöt ögonen, vad skulle jag säga? Att jag fick ångest att komma hit?

"I'm just thinking about the last time if was here.. When I thought that everything was okay and that we were fine.."

Niall's hand kramade hårt om min och jag öppnade sakta ögonen för att sedan vända blicken mot honom. Hans ögon speglade en blandning av ånger och ledsamhet men jag var nästan säker på att mina gjorde detsamma. Men vi var okej nu. Eller?