ROSIE ›› N.H

F E M T I O

Precis som Nate hade sagt så hade han kommit tillbaka. Han hade tagit varenda tillfälle han fick att utnyttja mig, innan han sett till att lämna ytterligare ett blåmärke på min kropp. Hur jag än försökte ta mig loss eller skyla min kropp så värkte varenda muskel, hela jag gjorde ont. Men det värsta av allt var att jag inte kunde göra något åt det, jag kunde inte kämpa emot, jag kunde inte slåss.

Hur länge jag hade legat på den äckliga madrassen visste jag inte. Det fanns inget i rummet som kunde tala om för mig vad klockan var eller om det var dag eller natt. Fönsterna som fanns var täckta och varje liten springa lika så, inget ljus från utsidan kunde ta sig in. Och om inte ens ljus kunde ta sig in, så kunde inte heller jag ta mig ut och ingen annan kunde ta sig in.

Jag var arg, arg på mig själv för att jag satt mig i en situation som denna. Men hur kunde jag vetat att det skulle sluta såhär? Jag hade ingen aning om att hoten skulle eskalera till något som detta, jag hade inte den blekaste aning. Och det är lätt att vara efterklok. Men jag var också ledsen, ledsen för att jag fryst ut Niall, sårat honom djupt för att rädda hans liv. Hans liv hade kanske aldrig varit i fara? Det hade kanske varit tomma hot bara för att Nate visste att Niall betydde så mycket för mig?

Men mest av allt så var jag rädd. Jag var rädd för att dö. Jag ville inte dö. Jag var knappa 21 år gammal och hade hela livet framför mig. Jag hade en karriär som jag älskade, nej, jag hade ett företag. Jag var chef för Conners & CO. Jag hade drömmar om att resa, gifta mig och skaffa barn. Jag hade drömmar som vilken människa som helst. Men jag skulle inte få uppfylla mina drömmar, inte om Alexander fick bestämma.

Jag hade ingen annan jag kunde skylla på - för detta var bara mitt fel. Det var jag som hade satt mig i skiten och nu kunde jag inte ta mig härifrån. Om jag bara hade berättat för någon.

"Jay, grab her arms. Kris, her legs.."

Jag spärrade upp ögonen och kollade på Nate som flinandes stod lutad över mig samtidigt som de andra två ryckte och slet i repen som höll mig fången. Jag svalde hårt, i hopp om att fukta min torra hals innan jag försiktigt sade

"What.."
"Shut the fuck up!"

Ett hårt slag träffade mig åter en gång rakt över kinden och jag knep ihop ögonen. Den brännande smärtan spred sig som en löpeld men den dämpades konstigt nog av männen som slet och drog i mig. Jag öppnade sakta ögonen och kollade rakt på honom samtidigts om jag viskade

"Fuck.. you.."

Han sjönk ner på huk bredvid mig, tog ett hårt grepp om min haka och spände blicken i min samtidigt som han sade

"Rosie, Rosie, Rosie.. No need to piss me off, I'm going to kill you any way..."

"No!"

Mitt hesa skrik studsade i rummet och jag gjorde allt för att försöka riva mig loss men männen höll mig hårt, låste mig. Nate drog upp en fickkniv ur fickan på de svarta jeansen och min puls ökade, jag ryckte i repen och skakade på huvudet samtidigt som jag mumlade

"No, no, please.. Don't.."

Det klickande ljudet som studsade i rummet när han fällde ut kniven fick blodet att frysa i mina ådror, jag sparkade hejvilt med benen men hans hand som hållit min haka greppade mitt högra ben. Jag spärrade upp ögonen när han drog mitt ben närmare, när fickkniven närmade sig mitt nakna lår.

"Please..."

Tårarna fann sin väg ner för mina kinder och jag kunde inte höra om han svarade, allt som hördes var mitt gälla skrik när den kalla metallen träffade min hud.