ROSIE ›› N.H

S E X T I O T R E

Niall lagade middag och jag satt på ena barstolen och kollade på honom, granskade varenda rörelse han gjorde. Jag visste att det var obehagligt men jag kunde inte rå för det, för jag ville bara se på honom. Ta in varje detalj i hans ansikte, hur hans kropp rörde sig medan han skar grönsaker och hur hans muskler spändes innanför tröjärmen. Även om vi varit igenom en hel del så stod vi fortfarande här, tillsammans. Och jag älskade det.

"Could you please stop staring?"
Jag rycktes ur mina tankar och hummade till svar samtidigt som jag gled ner från barstolen.
"Stop staring at me, Ro.."
Jag himlade med ögonen och klev runt köksön innan slöt upp bredvid honom, jag sträckte mig efter en gurkskiva samtidigt som jag medvetet pressade min kropp mot hans. En lätt suck lämnade hans läppar och han lade ner kniven på skärbrädan, han slog lätt till min hand så jag tappade gurkbiten och jag vände snabbt upp blicken och mötte hans.

"Hey, I wanted that.."

"No teasing. Not now."

Jag himlade återigen med ögonen men lyfte försiktigt handen och lade över hans hjärta. Han tog ett djupt andetag och skakade lätt på huvudet innan han drog in mig i en hård omfamning.

"I've missed you.."

"Rosie.."
"I'm ready.. I'm done with the past and I wanna be here, with you, now. And I miss you. You touching me, us making love.."

Ännu en suck lämnade hans läppar och hans grepp omkring mig lossade, han tog ett steg bakåt innan han slutligen vände sig tillbaka mot köksbänken och grönsakerna. Jag bet mig löst i läppen men valde att släppa det, jag ville inte att det skulle bli bråk om det.

Jag stegade ut ur köket och vidare in i sovrummet där jag sedan stängde dörren bakom mig, jag lutade mig mot den stängda dörren och slöt ögonen. Jag kunde förstå honom, det hade bara gått två månader men jag var redo. Jag saknade hans närhet, hans varma och nakna hud emot min. Men kanske inte ikväll, kanske inte i morgon heller men en dag, en dag skulle det ske. En dag. Jag öppnade sakta ögonen och kollade omkring i sovrummet innan jag gjorde det enkla valet, jag skulle låtsas som inget så skulle vi fortfarande kunna få en fin kväll tillsammans.

Niall hade lagat en fantastisk god pasta med en sallad vid sidan av, och det kalla vinet hade gjort middagen komplett. Vi hade ätit under tystnad men det hade ändå varit väldigt skönt, det hade gett oss båda tid att tänka. Jag lade sakta ner besticken på tallriken innan jag kollade upp på honom, han stirrade på glaset han höll i handen och jag svalde hårt.

"Thank you.. It was delicious.."

"Good.."

Han kollade sakta upp på mig, släppte glaset och lutade sig tillbaka på stolen, hans ögon var trötta och jag kände hur skulden kom krypandes. Han var trött från början, och sen hade jag bara spätt på ännu mer. Jag ställde mig sakta upp och tog de få stegen runt bordet innan jag stannade framför honom, han knuffade stolen bakåt och jag satte mig försiktigt ner i hans knä. Han lade sakta armarna kring min kropp och jag lutade mig försiktigt fram och pressade läpparna mot hans panna.
"I'm sorry.."

Han nickade lätt och jag kände mig lättad, kvällen skulle inte bli katastrof ändå.

"We'll get there, just not today. Let's not talk about anymore, okay?"

NIALL'S P.O.V

Ytterligare tre veckor passerade och för varje dag kunde jag se hur Rosie blev starkare. Även om det som hänt fortfarande hängde i luften så gick det samtidigt att trycka undan, och fokusera på vardagen. Jag jobbade på, ofta hemifrån men det blev mer och mer på kontoret igen. Och Rosie, hon hade gjort sina första dagar tillbaka på Conner's & CO, och det verkade som att det gick bra. Vilket var en otrolig lättnad, då jag hade varit tveksam till att hon skulle återgå till jobbet så snabbt. Men hon var vuxen nog att bestämma själv, och så länge hon inte rasade framför mina ögon så var jag glad. 

Jag sneglade över på mobilen som vibrerade bredvid mig på skrivbordet och jag svalde hårt, Liam. Shit, jag hade totalt glömt bort att återkomma till honom efter vårt senaste samtal. Fuck. Jag lutade mig tillbaka på stolen samtidigt som jag greppade mobilen, svepte fingret över skärmen och höll den emot örat.
"Hi buddy!"

"Hey, what's up?"

Liam's röst var allert och glad, vilket gladde mig. Även han behövde lite lycka och tur i livet.
"Everything is great! Amelia's treatment is doing good and yeah. How about you? I haven't heard from you in a while.."

Skuldkänslorna som blossade upp inom mig fick en tung suck att lämna mina läppar.

"I'm so sorry.. but things got quite crazy.. But Rosie is fine, she's actually doing very fine. She's back at work and yeah, we are trying to move forward.."

Liam's glädjetjut fick mig att flytta mobilen från örat samtidigt som ett leende spred sig över mina läppar. Men leendet var inte långvarigt då det knackade på dörren, jag svalde hårt och rätade på mig i stolen samtidigt som jag sade
"Hey, I'm sorry but I have to go. Work is calling you know.."

"Send me a text if you wanna take a drink sometime.."
"I will.."

Jag lade på och lade ner mobilen på skrivbordet igen samtidigt som jag ropade att det var okej att stiga på.

Dagen på jobbet hade blivit längre än vad jag trott, men ibland så behövdes det. Det som hade varit positivt var att trafiken hem inte hade varit lika tät som den brukade vara. Att äntligen kunna parkera utanför lägenheten var en otrolig lättnad och jag satt kvar i bilen en stund bara för att njuta av tystnaden och lugnet. Trött klev jag ur bilen, låste den och rörde mig mot hissen. Det plingade ljudet som meddelade mig att hissen var framme fick mig att vilja skrika av lycka, snart var jag hemma. Jag klev in, tryckte på knappen till min våning och lutade mig tillbaka mot hissväggen. Efter mitt samtal med Liam så hade jag kastats in i ett möte då Ricky, min kollega, inte kunde ta det. Och det hade dragit ut på tiden, mer än vad jag förväntade mig så min hjärna kändes som mos.

Hissen plingade till igen och jag pressade mig ifrån väggen, ut genom dörrarna och ner för korridoren mot lägenheten. Nycklarna fiskade jag upp ur fickan precis innan jag stannade till utanför dörren men jag hann aldrig använda dem. Försiktigt gled dörren upp framför mig och i dörröppningen stod hon, min Rosie.

"Hi.."
"Hey.."

Jag klev in i hallen och trampade av mig skorna samtidigt som hon stängde dörren bakom mig. Jag lade nycklarna på hallbordet och vände mig sakta om emot henne innan jag försiktigt drog henne nära. Våra läppar möttes i en djup kyss och hjärtat slog hårdare i bröstkorgen. Jag ville ha henne. Så otroligt. Men var jag redo?

"Had a good day?"

Hon strök lätt handen över min kind innan hon rörde sig inåt i lägenheten, jag knäppte upp de översta knapparna på skjortan samtidigt som jag följde efter henne.
"A little to long.. but I'm so sorry for not texting you that I was getting late..."

Jag stannade tvärt upp i öppningen in till vardagsrummet och min blick fastnade på soffbordet, där det var uppdukat med sushi och tända ljus. Jag vände sakta blicken mot henne och svalde hårt medan jag frågade

"Did you plan this?"

Ett brett leende spred sig över hennes läppar samtidigt som hon satte sig i soffan, klappade på platsen bredvid sig och svarade

"Nope,I wanted take out so I bought some on the way home but I wanted to make it a little more cozy. But let's eat now, I'm starving."

En lättnads suck lämnade mina läppar innan jag stegade fram till soffan, sjönk ner bredvid henne och pressade snabbt läpparna mot hennes kind. Min. Bara min.