ROSIE ›› N.H

F Y R T I O S E X

Att få hålla henne tätt intill vara något jag saknat något så otroligt mycket, att vi hade kunnat prata utan att skrika på varandra kändes ovanligt. Men om vi gav detta tid, lät varandra läka så skulle förhoppningvis tiden visa vad som var rätt. Även om jag bara ville återgå till hur det varit innan jag åkt för snart ett år sedan, men jag skulle ge det tid och under den tiden så skulle jag göra allt för att visa Rosie att jag var villig att kämpa för oss.

Jag skjutsade hem Rosie senare på kvällen, hon behövde vara på jobbet morgonen efter och eftersom att vi var eniga om att ta det långsamt så var det nog bäst att sova var för sig. Även om saknaden efter henne hade blossat upp så fort hon klivit ur bilen - men vi skulle ses på fredagen, när vi jobbat färdigt för veckan.

Och jag längtade.

TRE VECKOR SENARE -  TISDAG FÖRMIDDAG

Det hade inte varit många gånger som jag ångrat att jag börjat jobba på kontor men under de senaste veckorna så hade det varit ett rent ut sagt helvete. Jag hade haft jobb upp i halsen och knappt hunnit med att sova eller gå på toaletten. Jag hade försökt att spendera så mycket tid med Rosie som det bara gick men hon hade också haft mycket att göra, Conner's & CO höll på med ett uppköp av ett annat företag så vi hade egentligen lika mycket tid över. Men de stunderna vi hunnit se varandra hade varit guld värda, att bara få umgås med henne i ett par minuter hade laddat mina batterier och jag hade klarat av några fler dagar på jobbet. Men jag längtade till den dagen då jag kunde få hålla om henne och inte släppa henne på dagar. Veckor. Månader. 

"Incoming call on line three.."

Alexi's röst hördes genom högtalaren på den fasta telefonen som stod på skrivbordet, jag sträckte mig efter luren, tryckte på knappen med en trea på och sade

"Horizon writings, Niall Horan."

Tunga andetag hördes i luren och jag rynkade sakta pannan, jag kollade på den lilla displayen och förvånades över att det inte fanns något nummer på uppringaren och jag frågade sakta

"Hello?"

"Kill, kill, kill. Watch your back, you'll be next in line."

Orden fick blodet att frysa i mina ådror och det pipande ljudet uppmärksammade mig om att personen lagt på. Jag lade sakta ifrån mig luren innan jag reste mig upp. Vad fan hade precis hänt? Jag greppade mobilen och stegade runt skrivbordet, fram till dörren och öppnade den. Jag kollade på Alexi som satt vid sitt skrivbord lite bortanför mitt kontor och jag sade högt

"Did they leave a name?"

Alexi kollade upp på mig, rynkade pannan och skakade på huvudet samtidigt som hon sakta ställde sig upp:

"No.. What's wrong?"

"I need to.. I need to call the police."

Det tog inte långa stunden innan en polispatrull hade ankommit kontoret och jag hade berättat vad som hänt. Jag hade visat dem historiken på vem som ringt men eftersom att det inte fanns något nummer registrerat så hade dem inte så mycket information att gå på - men det skrevs en anmälan.

"Do you have someone that want's to hurt you? Any enemies?"

Jag suckade tungt och skakade sakta på huvudet samtidigt som jag svarade

"Not that I know.."

Polismannen framför mig nickade innan han sneglade över på Alexi och sade;

"I would like to have a word with you too, Miss."

"Of course.."

Alexi visade mannen ut från mitt kontor och jag lutade mig fram över skrivbordet innan lade mig med huvudet på skrivbordets hårda bordsskiva. Jag kollade på mobilen som låg bredvid mig och bet mig tvekande i läppen. Jag ville inte oroa Rosie, men hon behövde veta. Det var bara några veckor sedan det varit ett inbrottsförsök hos henne och nu var det någon som hotade mig. Var det ett sammanträffande eller var det bara någon avundsjuk människa som ville skrämmas?