ROSIE ›› N.H

S E X T I O S E X

Att äntligen kliva in genom ytterdörren var som en befrielse, äntligen var det helg. Jag stängde sakta dörren bakom mig samtidigt som jag trampade av mig skorna, ställde ner väskan och tog mig längre in i lägenheten. Jag kunde höra hur Rosie's röst och när jag följde den så ledde den mig till kontoret. Där, bakom skrivbordet satt hon, i egen hög person. Min älskade. Jag lutade mig mot dörrkarmen och ett svagt leende spred sig över mina läppar medan jag granskade henne.

"I have to reschedule tonights session, Jolene.."

Hon mötte min blick och höll upp ett finger och jag nickade lätt till svar.

"Me and Niall are eating dinner with my father tonight.. Yeah, it's fine I believe.. Next Friday sounds good.. Yeah, bye.."

Hon vände sakta upp blicken till mig igen när hon lagt på och jag pressade mig lätt från dörrkarmen samtidigt som hon reste sig. Hon kom mig i möte och jag lade snart armarna kring henne och drog henne nära, drog näsan genom hennes hår och drog in hennes doft. Vanilj och fruktigt. Hennes armar slingrade sig runt min midja och hon pressade ansiktet emot min bröstkorg, försiktigt strök jag händerna över hennes rygg och viskade

"Rough day?"

Hon lutade sakta huvudet tillbaka och kollade upp på mig, nickade och lutade pannan mot min bröstkorg igen.

"It's been a hell of a day, to say it like that.."

Försiktigt pressade jag läpparna mot hennes hjässa och kramade henne försiktigt närmare mig. Var detta smällen som skulle göra att hon backade tillbaka till ruta ett? Var detta den dagen jag hade fruktat? När hon släppte sig grepp om min midja så rycktes jag ur min lilla tankebubbla och jag kollade ner på henne igen. Hon mötte min blick och hennes händer knäppte sig bakom min nacke, innan hon drog mig nära. Våra läppar möttes i en djupt kyss och jag strök ner händerna mot hennes rumpa men hon drog sig snabbt undan.

"You need to change.. and then we need to get going.."

Hon bet sig i läppen, på det sättet som fick min att hårdna på sekunden, innan hon smet förbi mig och lämnade mig ensam. Jag slöt ögonen för ett par sekunder samtidigt som jag tog ett djupt andetag, vi hade inte tiden nu. Jag öppnade ögonen igen och tog mig sedan ut från kontoret och vidare till sovrummet där jag bytte från skjortan jag burit på jobbet, till en långärmad grå tröja. Komfortabelt och inte för uppklätt för en enkel middag.

Att åka till Greg tog inte långa stunden, vilket var skönt. Jag kände mig sliten efter dagen och att spendera timmar i en bil lät inte alls lockande. Och Greg, han hade varit så glad över att vi kunde och ville komma. Greg hade lagat en underbar lasagne, åh herregud vad god den var. Och även om jag mest satt och lyssnade på samtalet mellan honom och Rosie så ville jag inte vara någon annanstans än just här, i denna stund. Jag var otroligt tacksam för att han tagit tag i sitt liv, och att han velat ställa det till rätta med sin dotter. Och även det att han bodde så nära, så att man faktiskt kunde åka över och äta middag eller bara komma på en kaffe. Sedan så visste jag, att skulle det vara så att Rosie behövde honom så fanns han bara en kvart eller ett samtal bort.

Det var något som jag kunde sakna, att inte ha mamma och Chris nära men det hade blivit en vana, med tiden. Det krävdes lite mer planering ifall man skulle ses men det var värt det, och sedan så kunde man ju alltid ringa. Men hade jag inte lämnat Irland så hade jag troligtvis aldrig träffat Rosie, och jag hade aldrig fått känna vad riktigt kärlek är. 

"What's on your mind? You seems so distance.."

Rosie's röst ryckte mig ur tankarna och jag sneglade snabbt över på henne innan jag fokuserade på tallriken framför mig igen.