Lämnad och ämnad till något större

KAPITEL 1

Du står utanför ett stort, vitt och modernt hus. Stora glasväggar, en pool till bergskanten, exotiska träd som kantar vägen upp mot huset och släta väggar och tak. Och där står du. I dina slitna jeans med hål i, fläckiga huvtröja och jordiga joggingskorna. Ryggsäcken hänger över högra axeln när du vinkar av din mormor och morfar. Den skruttiga Volvo gnisslar vidare, tillbaka till gården och tillbaka till tryggheten.

Skillnaden mellan din mormors och morfars gård och huset du har framför dig är nästintill oändlig.

Bara för en månad sen fick du reda på att din long lost morbror var självaste biljonären Tony Stark.

Först hade du totalt vägrat att åka till någon morbror i New Yorks utkant. Sedan efter *host* en hel del påtryckningar från både Tony och dina morföräldrar hade du bestämt dig för att tänka över det. Du skulle äntligen få gå i skolan igen. Dina morföräldrar hade inte råd när dina föräldrar dog utan du fick hjälpa till på gården istället. Vilket du tyckte om, men ändå saknade du skolan. Sedan var det inte så långt till dina morföräldrar så du skulle säkert få hälsa på ofta.

Tills slut bestämmer du dig för att gå upp till huset. När du kommer in på parkeringen strax utanför huset ser du en skimrande fontän med dekoration runt och en vitputsad sportbil. Du står lite handfallen innan du bestämmer dig för att gå fram till dörren. Du knackar lätt på och backar några steg. Genom fönstret ser du hur din morbror reser sig från en stol och går mot dörren. Du sänker blicken och fäster den på dina jordiga skor. Från den perfekta miljön runt dig känner du som en smutsig kaffefläck på en vacker tavla.

När morbrorn öppnar dörren är du tvungen att titta upp och möta hans blick.

-"Hello, are you D/N?"

Du nickar kort och skakar hans utsträckta hand.

-"welcome inside"

Du kliver in i huset.

Inne i huset är allt lika rent och prydligt som utsidan. De stora glasfönstret ger en perfekt utsikt över den vackra skogen nerför och bortom bergskanten. Långt bort i horisonten syns en tjock grå linje, New York. Tony har satt sig vid sin stol igen och läser tidningen. Du tar av dig skorna och ställer de prydligt åt sidan. Ryggsäcken hänger fortfarande över din axel när du kliver in längre.

Väggarna är mestadels tomma och kalla med några få tavlor och lampor utsatta. Taket är högt och inredningen kritvit i den kombinerade hall, kök och vardagsrummet. Du går lite vilset runt och bara tittar. Inte för att du är intresserad av något av det du tittar på utanför att du inte ska se helt hopplöst vilsen ut.

-"I'm sorry for what happened to your parents."

Du vänder blicken mot Tony som möter din blick en kort stund innan han fortsätter läsa tidningen och du nickar kort och mumlar till svar.

Dina föräldrar hade varit döda i snart ett år. Ett år sedan hade de spårlöst försvunnit och du hade blivit kvar hos din mormor och morfar. Du hade fått ledigt från skolan och ni hade åkt ut på semester hos din mormor och morfar. Du hade aldrig träffat dem innan semester besöket men när dina föräldrar försvann blev du kvar där, tills nu.

Men ursprungligen kom du från Sverige och pratar fortfarande flytande svenska. Så resan för ett år sedan till USA lät spännande och lockande. Ni hade aldrig lämnat Sverige, knappt byn ni levde i innan den resan.

Du har nu gått ända fram till Tony och satt dig på en stol bredvid. Stolen kändes plastig och hård.

Det var en tystnad innan Tony pratar igen. Till dig räcker han fram en ask.