Lämnad och ämnad till något större

KAPITEL 35

(HAR DU INTE SETT AVENGERS: INFINITY WAR BÖR DU SE DEN INNAN DU FORTSÄTTER LÄSA FÖR 1. DU KOMMER HA SVÅRT ATT HÄNGA MED OCH 2. DET KOMMER BLI VÄRLDENS STÖRSTA SPOILER.)

Mitt perspektiv

Illa kvickt förflyttar jag mig ut från bussen. Ståendes på sidan av busen med ena armen som stöd mot fönstret. Medan jag med en lätt ryck drar igen fönstret tar jag spjäll med fötterna och skjuter ifrån innan fönstret slår igen efter mig. I rättan tid för de första eleverna börjar sätta sig ner igen efter att stirrat på den flygande munken. Bussen kör över en bro som tur är så jag hoppar från bussen över broräcket och faller ner mot vattnet. Det är grumligt och ser nästan jordaktigt ut så ca 5 meter ovanför vattenytan använder jag mina krafter för att färdas mot farkosten. Vattnet hjälper mig att flyga strax ovanför vattenytan och puttar mig framåt. Jag tar mig så nära det går innan jag tvingas springa resten av biten. Jag må ha övernaturliga krafter men det har inte gjort mig ett dugg snabbare och det känns onödigt att dra åt mig mer uppmärksamhet än vad jag redan har gjort med min vatten show. Skrik och rop är allt som hörs från människorna som flyr undan. Visa ramlar och visa bara springer helt planlöst.

-"GO! GO! EVACUATE THE CITY NOW!!" skriker jag så högt jag kan och hjälper så många jag kan att ta sig här ifrån.

Poliserna som lyckats komma till området står chockat och stirrar.

-"EVACUATE THE CITY!! NOW!!!" jag försöker vifta på dem så gott det går.

De tvingas ur sin trans och börjar genast hjälpa till att evakuera staden. Tillsamans hjölper vi människor upp som ramlar eller om de har fastnat. Allt för att så lite civila som möjligt ska bli skadade.

En bil i en tajt korsning viker undan från en stor sten som kastats. En klump av asfalt och jord blandat med stenar. Klumpen är nästan 1 m i diameter och är nära att träffa bilen men föraren hinner ratta undan bilen men krokar då istället rakt i en närliggande butik. Jag är snabbt framme och försöker med hjälp av mina grenar tvinga bort bildelar och annat material för att hjälpa föraren ut.

-"HEY! Can you hear me?" ropar jag medan jag jobbar allt jag orkar för att få bort stenarna av betongväggen som rasa på bilen.

Föraren vad jag kan se har glassplitter över sig och det rinner en å av blod från ett vidrigt jack i pannan men personen verkar vara medveten om sin omgivning.

-"tell me your name sir!" ropar jag och slänger en snabb blick ner på mannen i 40-års åldern för att se om han fortfarande är medveten.

Äntligen lyckas jag få bort en tung betongbit som tryckt ner bilen och pressat ihop mannen mot sitt bilsäte.

Han försöker mumla fram något men läpparna rör sig inte mer än bara några milimeter.

-"i..i.." mumlar han medan han rör sagt på huvudet för att se sig om men ögonen blir sakta tyngre och tyngre.

-"HEY! Don't sleep, listen to my voice. Tell me something about your name sir!" försöker jag men jag ser hur mannens ögon blir tyngre och tyngre.

Till slut är de helt slutna. Paniken inom mig slår till hårdare än någonsin. Kicken gör att mina grenar jobbar hårdare än någonsin och jag rycker upp bildörren och sparkar bort den. Med ett skrammel ramlar den av. Snabbt är jag framme hos mannen och försöker känna efter hans puls. Den är svag, mycket svag.

-"Sir tell me your name!" säger jag medan jag fribilt försöker få lossan från den ihop pressade bilen.

-"my name.. my name..?" mumlar rösten svagt.

-"yes sir you name please!" utan att lyfta blicken jobbarj ga vidare.

-"it.. it's Jon..." svarar rösten som blir svagare och svagare.