Lämnad och ämnad till något större

KAPITEL 23

KAPITEL 23

Mitt perspektiv

Jag känner mig fortfarande lite lustig sedan visionen jag fick. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som hände. Det enda jag minns är att jag nuddade stubben och sedan vaknade jag upp i mitt rum. Vad jag har fått återberättat för mig ska jag ha svimmat helt oprovocerat vad Peter kunde se sedan hade han burit mig hela vägen hem. Stackars Peter ska tydligen varit helt förstörd för han fick inte liv i mig. Men jag andades och hade normal puls. Men bara efter kort efter att han burit hem mig vaknade jag upp. Helt förvirrad och rädd. Men som tur känner jag mig helt normal nu efter och kan ha min eftermiddags träning med Wanda.

Jag vaknar upp tidigt för att hinna byta om till morgonträningen. Nat brukar väcka mig kl 7 för att träna så jag står redo vid dörren 06.58. När jag hör steg närma sig kan jag inte låta bli att fnissa för mig själv.

-"get-" hinner hon börja innan jag rycker upp dörren och ler för fullt åt mitt påhitt.

-"ready for training!" ropar jag och står i givakt.

Nat hoppar till och himlar sedan med ögonen innan hon också ler.

-"good, can you wake up Peter to?" frågade hon vänligt.

Jag nickar och går bort de få meterna till Peters dörr och knackar högt.

-"peter!!" ropar jag in i springan.

Inifrån rummet hör jag en hög duns och ett avlägset stön. Jag försöker hålla mig från att skratta men lyckas inte utan börjar gapskratta så jag nästan inte få luft. Så jag hör inte stegen som kommer närmre förrän Peter öppnar dörren. Peter tittar på mig med en lätt irriterad blick men kan sedan inte hålla sig utan ler. Hans hår är alldeles rufsig och han har ingen... tröja på sig. OOOOOOOPS. Jag försöker bete mig normalt och säger så obrytt jag kan:

-"time for training."

-"oh yeah yeah, just give me one minute." säger Peter innan han går tillbaka in i rummet för att byta om. Jag står kvar ute och väntar tills han kommer tillbaka ombytt (denna gång med en tröja på överkroppen) och klar för att träna (läs:plågas).

Vi går tillsammans till tränings byggnaden där Cap och Nat väntar. Hela vägen pratar vi om allt mellan himmel och jord.

Efter träningen känner jag mig återigen helt utpumpad och jag slår vad om att Peter känner likadant. Tillsammans går vi tillbaka till huvudbyggnaden, vi säger inte så mycket på vägen. Jag duschar snabbt och byter om för att träffa Wanda för ytterligare en lektion i att kontrollera mina krafter. På vägen dit snor jag med mig en fullkornsmacka som jag äter på vägen. Men händelsen vid stubben oroar mig fortfarande.

Träningen börjar och Wanda låter mig öva på blomfrön. Jag ska planera fröken och sedan med hjälp av min kraft få dem att växa. Till en början har jag svårt att få blommor att slå ut men efter ytterligare lite träning kan jag få blommor att växa, vissna och rutta. Men under hela lektionen kan jag inte helt och hållet koncentrera utan jag kan inte sluta tänka på visionen. Vad kan den betyda? Just när Wanda ska avsluta lektionen och dra sig tillbaka mot huvudbyggnaden. Jag måste berätta för henne. Jag kan inte hålla det inom mig längre.

-"eh.. Wanda?" börjar jag tvekande.

Wanda vänder sig direkt om och ler mot mig.

-"yes?"

-"is.. it normal that I get a vision when I tusch a tree or something else?"

-"have you got that?" frågar hon med huvudet lätt på sne som om hon tänker.

Jag nickar.

-"what did you see?"

Jag fnissar till vid tanken om hur fånigt min vision kommer låta.

-"I was in space, on a planet and I meet a.. this will sound ridiculous but i meet a purple guy, very tall..." sedan slutar jag berätta. För Wandas reaktion var inte den jag hade förväntat mig. Hela hon är blek och grå om ansiktet. Hennes haka är lätt nerdragen och jag märker hur hon direkt för gåshud. Sedan vaknar hon till liv och genast börjar hon peka vilt mot träningsanläggning.

-"run and tell Cap and Nat that it's an emergency!!" ropar hon innan hon själv börjar springa tillbaka mot huvudbyggnaden.

Jag blir direkt oroligt och börjar jogga lätt mot träningsanläggningen.

-"why??!" ropar jag tillbaka.

-"hurry up!!" skriker hon bara tillbaka.

Jag följer Wandas oder och sprintar för alla mina krafter bort mot träningsanläggningen. Jag slår upp dörren och skriker rakt ut.

-"CAP! NAT! IT'S AN EMERGENCY!!"

Cap och Nat snurrar genast om och börjar springa efter mig ut mot huvudbyggnaden. Cap som springer övernaturligt snabbt ropar jag till.

-"RUN TO WANDA, CAP!"

Ingen frågar något utan alla verkar förstå att det finns inte tid för att tjafsa emot. Alla Avengers samlas på ett viktigt möte förklarar Tony. Peter och jag sitter utanför och förstår ingenting. Vad är det som händer?