Lämnad och ämnad till något större

KAPITEL 9

KAPITEL 9

Mitt perspektiv

Efter idrottslektionen och resten av hela skoldagen tjatar Mj på mig att jag ska prata med Peter.

-"pleaseee D/N you two are so cute together." tjatar Mj utan uppehåll.

Jag ger Mej en ansträngd blick och himlar med ögonen smått.

-"shut up Mj, he don't feel the same." viskar jag tillbaka.

-"how do you know that?" argumenterror hon vidare.

-"i just know okey??!" blänger jag på henne.

Hon bara himlar med ögonen och skakar på huvudet.

Det var verkligen ett stort misstag att berätta för henne tänker jag och suckar för mig själv.
Äntligen är sista lektionen för idag över och jag kilar iväg till mitt skåp. Vid mitt skåp möter jag på Ned och Peter. Jag öppnar skåpet och börjar plocka ut mina grejer.

-"have you two see Mj?" frågar jag och tittar upp mot de.

-"no no no" fnissar Ned och tittar på mig och sedan Peter och sedan jag igen. Jag höjer ett ögonbryn mot Ned och Peter bara himlar med ögonen.

Ned puttar fram Peter några steg så han bara är en meter ifrån mig och sedan går han därifrån fnissarnas.

-"what was that about?" frågar jag och tittar på frågande på Peter.

Peter backar ett steg och kliar sig nervöst i nacken.

-"I don't know." säger han sedan och rycker på axlarna.

Jag slänger upp ryggsäcken på axeln och börjar gå med Peter mot parkeringen utanför skolan. Hela vägen dit småpratar vi och skrattar. Jag måste erkänna för mig att spendera tid ensam med Peter är väldigt.. härligt. Han är så rar och lätt att prata med.

Samtidigt en bit bort..

.. står Mj och Ned och gör high five.

-"aww, look at them!!" utbrister Mj förtjust.

-"we need to get them together." håller Ned med.

Mj och Ned flinar mot varandra när de ser att Peter kramar D/N omsorgsfullt innan D/N hoppar in i en grå och helt ren bil. Bilen är av den dyrare modellen, fyrhjulsdriven och eldriven. Den ser helt oanvänd ut när den glider ljudlöst över asfalten. Lacken skimrar i solen och bländar Mj och Ned nästan. Ingenstans på bilden syns en skråma eller reva och ännu mindre damm och stöv.

Mitt perspektiv

När Alice så vänligt kört mig hem från skolan äter jag en macka med ost och gurka och går sedan in på mitt rum. Denna skoldag började dåligt men slutade ändå bra. Även om jag knappt kunde gå i korridoren längre utan att höra kommentarer överallt. De flesta var imponerade andra lite mer... eum.. hatiska. Så dagen hade varit utmattande men nyttig försöker jag intala mig själv. Så jag sa till Alice att jag var väldigt matt och ville gärna vara själv lite på mitt rum, vilket hon genast gick med på.

Direkt när mackan är uppäten slinker jag in på mitt rum och börjar plugga. Efter några timmar av slappande och pluggande om vart annat hör jag höga röster från ett rum nära. Det låter som höga och upprörda röster. Genast fångade mitt intresse och jag skjuter latin textboken ifrån mig på skrivbordet och reser mig upp för att undersöka saken närmare. Ljudlöst smyger jag ut ur mitt rum och i riktning mot de höga rösterna. Sakta kommer jag närmre ett av rummen som jag under inga som helst omständigheter och utan undantag får gå in i. Jag trycker örat mot dörren för att tjuvlyssna. Direkt hör jag att det är Tony och Alice som diskuterar något högljutt.

-"you have to tell her!!" gormar Alice. Jag kan se mig framför hur hon arg hötter med fingret åt Tony och är röd i ansiktet av ilska.

-"I can't, she will get in trouble than!" svarar Tony minst lika argt om inte irriterat.

-"she will get in trouble anyway!" säger Alice upprört.

-"no, because I will protect her and make sure she is safe!" argumenterror Tony emot.

Hittills förstår jag att de pratar om mig men inte vad jag inte får veta. Men det värmer i mitt hjärta att Tony vill så gärna skydda mig. Jag trodde bara han tyckte jag var pest och ivägen, men kanske inte trots allt.

Sedan gör jag ett stort misstag. När jag flyttar lite på mig så jag kan hör lite bättre råkar jag komma åt handtaget som åker ner. Förfärat inser jag mitt misstag och börjar springa tillbaka genom korridoren mot mitt rum. Jag springer för allt jag är värd och som tur svänger korridoren lite så när jag är utom synhåll slänger Tony upp dörren. Snävt svänger jag in i mitt rum och krokar nästan i dörrkarmen. Andfått försöker jag lyssna efter ljud som kan tyda på att Tony eller Alice är på väg hit. Resten av kvällen till och efter middagen pluggar jag. Vid middagen sitter vi tysta och äter. Ingen säger något speciellt utom Alice som försöker tappert dra upp ett samtalsämne och fråga hur min skoldag var. Tony äter middag med oss vilket är högst ovanligt. Men han är lika tystlåten som vanligt. 

// fråga inte varför jag beskrev bilen så noga, jag fick feeling okey??😂