Lämnad och ämnad till något större

KAPITEL 28

Peppers perspektiv

Såklart känner jag ansvar för att Alice var tvungen att åka här ifrån. Tony är inte den bästa att hålla sina fingrar i styr. Sedan vet jag också känslan av att falla för lätt. Hon har ändå varit hans assistent i mer än ett år. Hon har ensamt tagit hand om huset och D/n. Att se hur förkrossad D/n blev när Alice åkte gnagger fortfarande i mig. D/n pratar kanppt med mig, så på något sätt vill jag återgällda det. Även om Tony tyckte jag bara skulle låta henne vara så känner jag frotfarande en sån otroligt skuld. Jag vill inte att D/n ska tycka illa om mig. Så jag tror att jag kom på en bra idag. Tony och resten av Avengers ska ut på ett långt uppdrag. Han trodde att det skulle vara i 5-7 dagar ungefär. Jag och Happy kan lika gärna åka iväg på ärenden då och bo i huset i New York så Alice kan komma hit och se till D/N och Peter. Så slipper hon träffa varken Tony eller mig. Men det fanns en hacke. Jag måste på något sätt få tag på henne. Det enklaste var att ringa henne för SMSar jag kommer hon knappast ens öppna meddelandena. Ringer jag kanske hon i alla fall svarar. Sagt och gjort ringde jag henne samma kväll.

Det gick fram säkert sju signaler innan någon svara på andra sidan.

-"Alice." var det ända rösten sa.

-"oh hello Alice, before you hang on just listen one minute." svara jag snabbt innan hon hinner lägga på.

Inget svar utan bara djupa andetag på andra sidan luren.

-"I wonder if you want to look after D/N and Peter when Tony and I is gone för about 5 to 7 days."

Inget svar.

..

-"okey, when can I come?"

-"tomarrow. Thank you so much Alice!"

-"hm, your welcome, bye."

Hon lägger på och jag ler för mig själv.

Dagen efter

Mitt perspektiv
Eftersom Tony och de andra ska iväg på uppdrag får jag och Peter vår träning under morgonen den tid som finns. Wanda hinner även ha en liten kort stunds träning men sedan måste de iväg. Vi tar adjö vid den lilla landsningsplatsen utanför träningshallen.

-"We will be back soon okey? Just dont burn the place down?" skojar Tony innan de drar iväg i ett beväpnat flygplan.

Peter och jag står kvar tills flygplanet är utom synhåll innan vi vänder om med ett flin och springer ikapp till huvudbyggnaden.

Jag fuskar abolsut (inte) genom att få Peter att snubbla på en sten så att jag kommer ikapp och vinner. Han bara blänger på mig med gräs i håret och jordiga byxor innan vi båda brister ut i skratt.

Hela kvällen fortsätter så, i skratt. Att ha hela huset för sig själv är det bästa Peter och jag vet. Det finns så mycket att hitta på. Vi är i vardagsrummet har kuddkrig medans vi tittar på en film när vi ser genom fönstret att en myskobil kör upp över uppfarten och fram till huset innan den stannar. Peter och jag tittar oförstående på varandra. Detta sa inte Tony nånting om? Peter grabbar ta om ett slagträ och jag om en stekpanna. Försiktigt smyger vi ner till huvudentren. Långt innan ser vi en siluett utanför dörren. Siluetten knackar försiktigt på dörren som är frostad och ropar.

-"hello? hello??! its me, Alice!"

ALICE?!

Jag skiner upp i ett leende, släpper stekpannan med ett brak och börjar springa mot dörren. Peter ropar något bakom mig om att det kan vara en fälla eller ett bakhåll men jag bryr mig inte, TÄNKT OM DET ÄR ALICE?!