Lämnad och ämnad till något större

KAPITEL 16

KAPITEL 16

Mitt perspektiv

Och så är dagen äntligen kommen. Idag ska vi åka iväg till New Avengers Facility. Efter skolavslutningen kommer vi åka direkt hem för att packa det sista inför avfärden. Peter kommer bli hit skjutsad av Maj med sin packning och sedan ger vi oss av. Tydligen ska vi åka privatflygplan har Tony lite diskret avslöjat även om Alice inte alls var förtjust i det.

Skolavslutningen hålls i skolans idrottssal. Där trängs alla elever, lärare och föräldrar. Varken Alice eller Tony är här för de har fullt upp att fixa inför resan. Visst gör det lite ont i mig när jag ser Peter få sitt betyg och diplom utdelat och sedan hur May slänger armarna runt honom av lycka. Men hur som helst vet jag att (iallafall) Alice är stolt över mig. Tony är nog det också, längst inne hoppas jag. Mitt namn ropas upp och jag går upp för att ta emot mitt betyg och diplom. En tapper applåd hörs när jag sedan fått betyget och diplomet och är på väg ner från scenen. Väl nere kommer Ned, Peter och Mj i full fart för att gratulera mig. Nu har vi alla fyra fått våra betyg och diplomer. Vi samlas i en stort gruppkram och skrattar. Jag har haft en fantastisk termin med mina nya vänner! VI blir tvungna att sätta oss ner och vänta tills hela ceremonin är klar innan vi alla kan springa ut ur skolan och ta sommarlov. Ned och Mj skyndar sig till sina familjer men jag hinner säga farväl och önska dem ett underbart sommarlov innan. När jag vänder mig om ser jag Peter stå en bit bort. Våra blickar möts och jag ler ett varmt leende. Vi möts i en varm kram. Jag har hakan mot hans axel och drar försiktigt in hans doft. Mycket försiktigt så han varken ser eller hör. I bakgrunden hör jag hur Alice ropar på mig så jag drar ifrån och hinnan jag själv hinner reagera pussar jag han lätt på kinden.

-"see ya!" ropar jag innan jag skyndar mig till Alice.

Peter står först där helt förvånad innan ett leende sprider sig på hans läppar och han går för att möta May.

Jag springer rakt in i Alice famn.

-"jag är så stolt över dig!" viskar Alice i mitt öra innan hon släpper armarna om mig och ler stort men även lite finurligt. Jag ler mot henne lite förvånat innan hon tar ett steg åt sidan och en person kliver fram bakom henne. Det är Tony. Han sträcker ut armarna och drar in mig i en försiktig kram.

-"look at you. I am so proud of you D/N." säger han efter kramen med ett leende. Ett äkta leende.

Jag har aldrig förr sett Tony le på riktigt. Allting har varit så seriöst och långtråkigt innan. Han har vägrat visat känslor innan, men så nu.

Det som händer härnäst förvånar mig ännu mer. Tony tittar nervöst på Alice som ler uppmuntrande och bjuder sedan in till en mysig gruppkram. Vi skrattar och börjar sedan röra oss mot bilen. Alice sätter sig i passagerarsätet fram, Tony kör och jag sätter mig där bak bakom Alice. Första biten pratar vi massor, nästan i mun på varandra men efter ett tag tystnar vi och jag tittar drömmande ut ur fönstret. Tänker på allt roligt som väntar. Men sedan lägger jag märke till att det ser lite ut som om Tony och Alice håller hand. Tonys hand ligger vilandes på instrumentbrädan och Alice hand ligger på Tonys handled och hennes tumme skrubbar fram och tillbaka över hans hand. Förvånat tittar jag mellan dem och gapar. Tony måste se mig i spegeln och drar snabbt undan sin hand och försöker spela obrydd. Alice drar undan sin hand och rätar på sig nervöst i sättet. Resten av vägen sitter vi knäpptysta och ingen vågar knappt röra på sig. När bilen väl stannar är Alice snabb ut och går in utan att vända sig om. Jag går också in men inte lika snabbt. Jag vänder mig om för att titta förvånat på Tony. Han bara rycker på axlarna och knappar sedan in något innan en garageport som jag aldrig sett tidigare öppnar sig och kan kör in och ställer bilen där. Jag går in genom ytterdörren och bländas nästan över hur väl städat och putsat huset är. Alice städar stressat undan det sista i köket innan hon tittar upp på mig.

-"kan du snälla städa ditt rum." börjar Alice.

-"jag har redan packat ner alla dina grejer så det behöver du inte oroa dig över. Det ligger kläder framme som du kan byta om till, de kläder du har på dig nu kan du lägga ner i plastpåsen som ligger på din säng. Men jag behöver att du dammar, dammsuger och torkar golvet i ditt rum." fortsätter Alice i en stressad ton.

Jag nickar och tar försiktigt av mig skorna för att inte smutsa ner utanför dörrmattan.

-"försök att inte smutsa ner någonstans, jag har städat hela dagen. Skynda dig!" ropar Alice efter mig när jag skyndar mig iväg till mitt rum.

Jag byter om snabbt och lägger varsamt ner kläderna i plastpåsen innan jag börjar städa. Först dammsuger jag, sedan dammar jag och sist torkar jag golvet. När jag äntligen är klar (och helt slut) glänser mitt rum. Allting är fint iordning och överkastet sträckt över min bäddade säng.I rättan tid också för just då ringer det på dörren.

Jag springer glatt ut i hallen för att möta Peter. Han har med sig två stora resväskor och ler piggt. Tillsammans packar vi in det sista i bilen. Det är Tony vanliga bil utan en större skåpbil med 5 sittplatser. Vi åker en timme innan vi äntligen anländer till någon sorts flygplats. Hela vägen dit sitter jag och Peter och pratar i baksätet. Vi planerar och fantiserar om allt vi ska hitta på. Tony himlar bara mot oss i spegeln men Alice vänder sig om ibland och försöker delta i diskussionerna vi har. Men ganska snabbt ger hon upp då hon inser att hon inte är tillräckligt ungdomlig längre. När vi anländer till "flygplatsen" bara gapar vi två och tittar ut genom bilfönstret. Alice tittar på Tony halvt irriterat och himlar sedan med ögonen med ett tvekande flin på läpparna. Första gången jag ser Alice flina. Det passar henne faktiskt.

Min och Peter blick möts och vi bara gapar mot varandra och skrattar sedan åt varandras ansiktsuttryck. Den så kallade flygplatsen ligger på en stor äng. Ängen är omringad av tät skog. Det är ett högt taggtrådsstaket runt hela flygplatsen och enda sättet att komma in är grusvägen med en bom och vakter. Tony visar ett speciellt kort och vakten bara nickar innan han låter bomen gå upp så Tony kommer in med bilen. Flygplatsen består av en låg byggnad och ett högre ton. Sedan är det inte mer märkvärdig utan att på flygplatsens plan står ett flygplan utan dess like. Flygplanet ser inte ut som vanliga passagerarflygplan utan mer som ett förstorat stridsflygplan. Den stora bakluckan är nerfälld och där lyfter olika människor i uniform in er packning. Tony har parkerat bilen en bit bort och langar packning till det olika människorna. Peter och jag kliver försiktigt ut och tittar oss runt. Det är en väldigt liten flygplats, det får bara plats med ett flygplan men den är välvårdad och i fint skick. När all packning är inne i planet ger Tony bilnyckeln till en kvinna i uniform och utbyter några ord innan Tony börjar gå mot planet. Vi följer efter och kliver in. I flygplanet finns en passagerar del där sätena är inklätt i ljust läder och har till och med en minikyl. Planet startar så vi slår oss ner och spänner fast oss. Planet glider med lätthet upp i luften och tar oss på bara några timmar till New Avengers Facility. Vårt hem under sommarlovet.

Klockan är mycket mer när vi slutligen landar igen.

-"we here now!" utropar Tony och kliver ut.

Vi andra tittar sömnigt runt innan lamparna tänds och vi också kliver ut. Väl ute slår den friska luften emot oss och det ända man hör är sysslorna i nattmörkret. Men ändå kan man se flera upplysta byggnader. Stället är ju för fan gigantsikt!

// bara jag som älskar slutet????🤣🤣🤣🤣