Lämnad och ämnad till något större

KAPITEL 13

KAPITEL 13

(äntligen)

Mitt perspektiv

Klockan 5.56pm står jag utanför cafet i min klänning och vita skor. I handen har jag en liten handväska med pengar, bil och nycklar i som jag kramar om hårt. Oroligt tittar jag mig runt. Letar med blicken efter minsta hot eller Peter. Snabbt slänger jag en blick på mitt armbandsur för att titta klockan, 5.57pm. Tyst suckar jag och vilar ena foten och lägger tyngden på den andra.

Alice hade insisterat med att skjutsa mig när jag berättat om min planerade dejt men jag tackade nej. Att cykla är både uppfriskande och bra motion. För just nu är det en stressig period i skolan så mina joggingturer i skogen blir bara färre och färre.

I alla fall så hade Alice blivit jätteglad och väldigt frågvis när jag berättade. Jag hade snabbt gjort mig iordning och cyklat till cafet för att slippa fler frågor. Även om Alice verkade ha fler hundra frågor kvar. En fråga var till exempel vem jag skulle gå ut på dejt med men det svarade jag inte på för jag lät det vara en hemlighet men jag fick lova på heder och samvete att det var någon i min ålder. Vilket det är.

När jag bytte om kände jag mig väldigt somrig och fin nu i maj månad men väl vid cafet kände jag inte lika fin. Och sakta sjönk mitt mod. Jag ville vara här god i tid så jag cykla 40 minuter innan tiden för vår dejt men jag cykla väldigt långsamt och ledde cykeln i uppförsbackar bara för att inte bli svettig. Men det visa sig att jag räknat lite fel på tiden och ju närmre dejten det närma sig desto mer nervös och orolig blir jag. Så nu känner jag mig mer naken och fulare än någonsin. Urringningen i klänningen känns plötsligt väldigt mycket djupare och skorna väldigt bekväma. Det känns plötsligt som om alla som går förbi sneglar dömande. Jag sneglar nervöst på mitt armbandsur igen, 6pm. Jag tittar mig runt och hoppas innerligt på att få se Peter komma gående. Som jag önskat ser jag en familjär pojke med de sötaste lockar jag kan tänka mig. Peter är klädd i ett par finskor, jeans och nedstoppad och strykt skjorta. Det syns att han har försökt fixa till sitt hår men de envisa fläckarna har ändå vunnit. När han får syn på mig lyser hans ansikte upp i ett leende. Snabbt rättar jag till klänningen innan jag går fram för att möta han och släpper ena handen om handväskan. Jag känner hur klibbiga mina händer är av svett och ler nervöst.

-"hey!" ropar han glatt och vinkar.

När vi kommer närmre varandra ser jag hur Peter ansiktsuttryck går från ett leende till en förvånad blick. Han haka faller lätt neråt och han tittar på mig med förvånade ögon. Jag blir direkt obekväm och tittar ner i marken. Jag är inget stort fan av att folk stirrar på mig. Peter märker det och slutar direkt att gapa och stirra utan säger nervöst.

-"y-you look.." han hinner inte avsluta innan jag avbryter.

-"ugly, I know." suckar jag.

Han tittar på mig misstroget och flätar ihop hans hand i min.

-"amazing is a better word." viskar han och tittar på mig med ett leende.

Jag rodnar lätt och ett strålande leende sprider sig över mitt ansiktet.

Tillsammans går vi in i cafet, hand i hand. Det känns ändå lite lustigt då jag alltid sett Peter som min bästa vän inte som.. Jag avbryter mina tankar och följer istället efter Peter när han leder mig till ett bord vid fönstret. Samma fönster som förra gången. En klump bildas i magen när jag minns hela händelsen här vid rånet. Jag skakade snabbt av mig de hemska tankarna och försöker fokusera i nuet. Vi beställer mat och först är stämningen lite stel men sakta lät tas den upp till isen är helt bruten. Vi pratar om allt, från himmel till jord. Vi skrattar, pratar och viskar. Jag har verkligen dejten i mina drömmar. Den var så härligt simpelt planerad, bara vi två i ett cafe med god mat.

Efter att ätit upp vår mat och pratat en bra stund stannar vi upp. Våra blickar möts och det känns som om vi sitter och ler mot varandra i en evighet. Peter tar min hand och tittar mig rakt i ögonen kärleksfullt när han yttrar så enkla ord.

-"you know.. I really like you."

Jag rodnar lätt och kramar hans hand.

Efter ett ytterligare tag när klockan börjar bli mycket och vi ska börja dra oss hemåt insisterar Peter att få följa mig hela vägen hem. Jag försöker förklara att det är lugnt och att han absolut inte behöver göra sig det besväret men han är envis och jag ger lätt med mig. Det är aldrig dumt med sällskap och jag har mer än gärna sällskap av Peter.

Hela vägen hem skrattar, pratar och viskar vi exakt som på cafet. När Peter ska testa att cykla på min cykel och cyklar då i diket tror jag att jag ska kissa på mig av garv. Som tur är gör jag inte det utan hjälper Peter upp. När jag räcker ut en hand för att hjälpa Peter upp ser jag vilka jävla armmuskler han har. Han fäller nästan mig när han ska häva sig upp.

-"oh shit, you strong af!" utbrister jag förvånat.

Peter bara flinar lite och rodnar.

Vi fortsätter hela vägen och i en nedförsbacke får vi för oss att jag bör skjutsa Peter nerför backen. Han åker bak på pakethållaren och försöker hålla balansen när jag vingligt åker nerför backen. Hela vägen när håller vi på att vilken sekund som helst men väl nerför backen ska jag sätta ner ena foten i marken vilket gör att nästan hela cykeln lägger sig. Peter snubblar av cykeln och ramlar sedan ner i gruset. Åter igen skrattar vi så att vi nästan håller att kissa på oss.

Till slut kommer vi i alla fall fram. Vi stannar utanför den långa uppfarten till huset. Vi står tysta ett tag och jag parkerar cykeln för att kunna krama Peter hejdå. Nervöst tittar vi på varandra. Sakta möts våra blickar. Sakta kommer våra ansikten närmre varandra. Sakta slår våra hjärtan. Det är som vi båda är förtrollade och inte för en våra läppar möts bryts den. Allting går i slow motion utom fjärilarna i min mage som flaxar runt. Min hand ligger på Peter axel och hans hand är mot min sida innan vi drar ifrån och kyssen bryts. När vi drar ifrån rodnar vi båda kraftigt. Vi båda är fortfarande lite förvånade över det som just hände. Jag ler lyckligt mot Peter och säger.

-"I really like you to." innan jag full av lycka och fjärilar svävar på moln till min cykel och börjar cykla uppför uppfarten.

-"see ya tomorrow!" ropar jag till Peter och vinkar.

-"byeeee!" ropar Peter tillbaka och vinkar glatt innan han börjar röra sig hemåt igen in mot stan.

Vi båda är fulla av glädje och fjärilar efter kyssen. Det känns så lustig, känner vi båda det samma? tänker jag förbryllat för mig själv den sista biten hem. Kyssen kändes helt magisk. Min första kyss.

Jag parkerar cykeln utanför huset och dansar in i hallen. Utan att knyta upp skorna tar jag av mig de och svävar på moln in i köket där Alice och Tony sitter.

-"how did the date go?" frågar Alice förtjust.

-"wonderful." svarar jag drömmande utan att noter att Tony också sitter där och gör en piruett innan jag försvinner in till mitt rum. Detta måste Mj genast få veta!

Jag

MICHELLE

YOU CAN'T BELIEVE WHAT JUST HAPPENED

I KISSED PETER PARKER!!!!!

21.32