Lämnad och ämnad till något större

KAPITEL 12

KAPITEL 12

Mitt perspektiv

När väckarklockan ringer reser jag mig sömnigt upp och stänger av den. Jag sträcker på mig och gäspar stort. Den varma och gosiga sängen lockar men jag vet att det inte finns någon tid för att slöa. Istället börjar jag göra mig iordning för skolan. Sedan minns jag händelsen igår.. Peter vill bjuda ut mig.. Sakta sjunker det in. Han vill gå ut med mig?! Men sedan minns jag den lilla detaljen.. Tony vägrar ge med sig. Min glädje byts snabbt ut till ilska. Tony pratar nästan aldrig med mig men ändå ska han få bestämma över mitt liv?! Ilsket tågar jag ut i köket och letar efter Tony. Alice tittar på mig med huvudet på sne när hon ser mig argt tittar mig om.

-"någon som vaknat på fel sida av sängen?" frågar Alice skämtsamt.

Först väller min ilska ut men jag hinner stoppa mig, Alice har inte gjort något. Jag få inte låta min ilska gå ut över oskyldiga. Jag suckar och skakar uppgivet på huvudet.

-"vet du vad Tony är?" frågar jag.

-"han skulle på något ärende, han kommer hem ikväll först. Hurså?" svarar Alice medan hon samtidigt fixar iordning frukosten.

Jag suckar och sätter mig ner vid bordet, det får helt enkelt vänta till ikväll.

-"hurså?" upprepar Alice när hon inte få något svar.

-"va? förlåt vad sa du?" frågar jag.

-"hur sååå?" upprepar Alice igen och tittar mig rakt i ögonen.

-"jaha, nej jag skulle bara fråga en grej. Men det kan lika gärna vänta till ikväll." ler jag.

Alice bara tittar frågande på mig men ställer fram frukosten utan att fråga något mer.

Alice kör mig som vanlig till skolan. Jag har frågat om jag inte kan cykla istället men Alice insisterade på att köra mig. Eller ja, hon är väldigt bestämd med att jag ska skjutsas fram och tillbaka.
I alla fall rullar resten av skoldag vidare och idag vågar jag faktiskt äta min lunch i matsalen och ingen smutsig toalett. Dels för att jag har börjat tappa aptiten bara av att tänka på att äta mina mackor på toalett. Lukten... Nu släpper vi det ämnet tack!

När jag går in i matsalen tätt bakom Peter och Ned skakar mina händer lätt och jag känner hur jag börjar svettas. Peter tittar bak mot mig och ler uppmuntrande. Peter har betett sig lite konstigt idag, flera gånger har jag kommit på han att tittat på mig. Men å andra sidan är väl inte det så konstigt efter igår. Mj har sin hand på min axel som stöd.

-"it's okay, I'm here for you." viskar hon lugnt.

Jag vänder mig om och ler tacksamt.

När ni går in genom portarna är det som alla tystnar och istället tittar på er. Barar viskningar hörs och småprat mellan de som inte bryr sig om vår ankomst. Peter och Ned kliver in självsäkert och beter sig som de inte ens märker att alla tittar på oss och småpratar som vanlig. Jag tvekar en stund mitt i steget men bestämmer mig sedan och försöker själv att se obetyd ut. Matsalen är bara tyst några sekunder innan volymen går över till vad den var innan. Vi tar mat under tystnad och sätter oss sedan ner vid ett ledigt bord. Tyvärr är det lediga bordet bredvid det bord Flash och hans spydiga vänner sitter vid. Vi hinner knappt sätta oss och börja äta innan Flash vänder sig och nästan skriker rakt ut.

-"hey ninja girl, long time no see." ropar Flash högt så hela matsalen hör även om jag sitter bredvid honom. Typical Flash.

Jag känner hur alla i hela matsalen stelnar till och hur allas blickar dras emot oss.