Lämnad och ämnad till något större

KAPITEL 11

KAPITEL 11

Mitt perspektiv

Dagens efter

På något mirakulöst sätt lyckas jag överleva ännu en till skoldag. Med Peter, Ned och MJ hjälp förstås. Utan dem hade jag aldrig överlevt. De tre bästa vänner som finns helt klart.

Just nu pluggar jag i köket. Jag försöker byta miljö ibland när jag pluggar för att hålla orken uppe. Så idag bestämde jag mig för att hålla Alice sällskap i köket när hon diskar och plockar undan efter middagen. Vilket hon tyckte var jättekul då jag förstått att hon oroar sig väldigt mycket över mitt psykiska mående efter allt som hänt. Jag har kommit över själva händelsen snabbt men alla kommentarer är desto svårare att bli av med..

-"phuuu, nu är jag äntligen klar. Jag ska bara hänga tvätt sedan kommer jag tillbaka." ler Alice innan hon går iväg i riktning mot tvättstugan.

-"okej." nickar jag.

Efter några minuter går uden av på pennan jag använder och jag är tvungen att hitta en ny. Jag hittar ingen penna i köket så först tänkte jag gå och hämta en ny penna i mitt rum men kommer sedan på att jag glömt min favorit penna och block i laboratoriet. Så jag går bort mot laboratoriet för att hämta blocket och pennan. Men innan jag öppnar dörren stoppas jag av röster inifrån laboratoriet. Jag känner igen båda rösterna. Den ena är Tony helt klart och den andra... Peter? Förvånat tjuvlyssnar jag vidare.

-"please just let me take her out one time!" ber Peter.

-"no!" svarar Tony strängt.

Sedan går det upp för mig vem dem pratar om.. mig. Vill Peter bjuda ut mig? Tankarna snurrar runt i huvudet på mig medan jag spänt lyssnar vidare. Jag vågar knappt andas på andra sidan dörren.

-"why not?" frågar Peter desperat.

-"you know why!" gormar Tony.

-"please Mr.Stark-" börjar Peter.

-"stop Peter, get over it." väser Tony förbannat.

Jag gapade förvånat. Vad hände just? Jag vänder mig snabbt om och springer hela vägen till mitt rum för att berätta allt för MJ.

Du

You can't believe what just happened!!!!!!

18.46

Spänt väntar jag på svar. Men det lät inte på Tony som om han skulle låta Peter bjuda ut mig.. Men varför inte?.. Och det känns väldigt pinsamt att berätta för Peter också att jag tjuvlyssnat. Jag får avvakta och se vad som händer.

Samtidigt

Peters perspektiv

Tony hade blivit, som jag förvänta mig, helt galen när jag fråga om jag fick bjuda ut D/N. Han hade blivit helt röd i ansiktet och verkade må illa av bara tanken. Men så lätt tänkte jag inte ge upp. Jag hade förväntat mig denna responsen.

Men å andra sidan hade han rätt i att det skulle kunna utsätta D/N för fara om någon får reda på att jag är Spider-Man. Men vi båda kan ju skydda henne hade jag försökt förklarat men Tony hade vägrat att lyssna.

-"Mr.Stark listen.." börjar jag.

Tony suckar högt och vänder sig om.

-"Just let me take her out one time, just one time! I promise I will take care of her. I will protect her." bönfaller jag uppgivet.

Tonys ansiktsuttryck går från irriterat till fundersamt. Han vänder sig om på stolen igen och verkar först ignorerat min bön helt. En tystnad lägger sig och ingenting händer. Tony säger ingenting. Jag hinner nästan ge upp hoppet innan Tony vänder sig om och suckar lågt.

-"okey, one time." säger han trött.

Ett leende sprider sig över mitt ansikte men det stelnar till när Tony strängt lyfter ett finger.

-"only one time and dont mess this up Peter!" säger han med sträng röst och stelt ansikte.

Jag nickar ivrigt och tackar. Snabbt springer jag ut ur bakdörren och börjar cykla hemåt igen. Direkt fiskar jag upp min mobil ur fickan för att ringa Ned och berätta.