Lämnad och ämnad till något större

KAPITEL 30

Mitt perspektiv

Dagarna gick vidare. Vi fortsatte träna intensivt och jag blev bättre och bättre. En tidig morgonträning lyckas jag få omkull Nat när vi träning-fajtas och jag håller bokstavligt talat på att dö av lycka. Medan jag hoppar runt och tjoar försöker Nat bortförklara det hela med att hon gav med sig för att göra mig glad (vilket jag blev). Cap och Peter kanske går på henne lögner men inte jag minsann. Efter att ha tillbringat timmar nerdränkt upp över öronen av svett i en träningshall har jag lärt känna henne för bra för att gå på hennes bortförklaringar.

Dagarna går ännu lite till vidare. Wanda tycker min förmåga att kontrollera mina krafter blir bättre och bättre. Men att använda dem i en situation där du inte kan förutse vad som kommer hända förändrar allt. Då kan du inte längre planera dina attacker utan där måste du gå på direkt instinkt. Därför tycker hon att jag borde börja tränings-fajtas mot någon på riktigt. Och den som haft sina krafter kortast tid och är i min ålder är.. Peter. Peter tror han kommer slå mig enkelt, "med förbundna ögon" skryter han men tro mig. Han underskattar mig grovt.

-"Okey listen, no cheating and try to not kill each other." Nat tittar sig runt för att försäkra sig om att alla lyssnar.

Jag nickar och tittar på Peter, iklädd sin Spiderman dräkt, den vanliga han brukar ha och inte Iron Spider. Han ger mig en fånig blick innan den övergår i en självsäker flin. Jag vänder mig mot Nat igen och skakar lätt på huvudet. Jag har mina vanliga träningskläder. Jag behöver inget annat, bara mitt huvud. Ingen annan ser på utom Nat, Wanda och Cap eftersom jag vägrade låta någon annan se. Vi står utomhus, i den glesaste delen av skogen. Nat, Wanda och Cap på ett bekvämt avstånd från Peter och mig. Vända mot varandra med ca 15 meters mellanrum.

-"well, let's go!" ropar Nat och backar bak några steg.

Peter svingar sig framåt mot mig med hjälp av sitt nät. Nätet klipper sig fas i tall grenarna som svajar lätt undan Peters tyngd. Jag hoppar undan med hjälp av min egen kraft. Försöker hålla han på avstånd genom att få tallgrenar att växa ut i vägen för han. Buskar och rankor. Min taktik är att hålla mig på marken och få till en närkamp. Jag har lätt analyserat hans träning med Cap. De har mest tränat när hans motkämpe är på långt avstånd därför försöker jag få till en närkamp.

Han försöker desperat hitta en väg framåt mot mig på ca 10 meters avstånd och skjuta sina nät mot mig. Men jag lyckades finta bort dem med hjälp av jord och stenar. Längre bort vänder sig Nat mot Cap och flinar hånfullt medan Cap bara skakar på huvudet och tittar vidare. Analyserar varje rörelse. Varje förbättringsmöjlighet.

Peters förstärkta sinnen gör hans reaktionsförmåga mycket snabb. Han lyckades finta bort mina stenar och jord bitar och jobbar som en tok för att ta sig framåt. Jag är tvungen att backa undan och hoppa för att undvika hans nät som kommer flygande som hagel emot mig. Mitt i allt hoppande och dukade får jag kontroll över en tallgren som växer ut och krokar rakt in i Peter. Peter tappar fart, kraft och balans. Han faller ner men i sista stund fångar han upp sig själv men då har jag redan samlat kraft. Jag tar spjälle mot marken och samlar kraft. Tar i och lånar kraft från naturen för att samla ihop en stark vind. En liten tornado bildas framför mig, den växer och växer.

-"GO D/N!! YOU CAN MAKE IT!!" skriker Wanda över vindens vinande sus.

Tornadon är nu två tredjedelar stora som tallarna och jag tar ytterligare spjäll och skjuter iväg den mot Peter. Peter försöker på något sätt hoppa undan tornadon men tornadon vars kraft avtar för varje meter lyckas suga in han. Han fumlar omkull och landar med en duns på marken.

-"YES!!" utbrister Wanda och Nat, de gör high five triumferat.

Jag som redan när jag släppte iväg tornadon var på väg fram mot honom springer emot han och förbereder mig för närkamp.

-"GET UP PETER!!" ropar Cap som helst plötsligt blev väldigt uppspelt vid den plötsliga vändningen.

Just när Peter ska skjuta iväg sig själv fångar mina rankor hans handleder. Rankorna knyter sig över hans nätskjutare-maniker och stoppar dem från att skjuta nät. Fler rankor trycker ner han mot marken. Jag saktar in och ställer mig bredvid Peter på marken som tar i för sina sista krafter att komma loss.

-"easy huh?" säger jag och höjer mina ögonbryn i en triumferande gest.

Han fnyser till innan jag tar bort rankorna från han.

Vi fortsätter träna. Det är oftast väldigt jämnt mellan oss. Ibland har jag eller Peter övertaget.

Jag håller balansen bra på trädgrenen även om jag helst undviker att vara uppe i luften för där har Peter övertaget. Jag undviker hans nät och försöker finta bort han och komma ner till säker mark. Men exakt när jag ska hoppa till en ny gren rycker Peter undan den med sitt nät. När jag faller mot marken försöker jag desperat fumlar fram någon ide men det är som mitt huvud låser sig. Istället skjuter Peter ut ett nät som räddar mig, men samtidigt fångar mig i sitt klibbiga grepp. Jag kämpar inte ens emot, jag vet att hans nät är helt otroligt klibbiga och omöjliga att ta sig ur. Plus att jag har 0 krafter kvar. Peter är snabbt framme hos mig.

-"you okey, D/n?" frågar han oroligt och drar av sig masken. (offff...)

Jag nickar trött. Nat, Wanda och Cap kommer fram till oss medan Peter hjälper mig av med nätet.

-"you both did fight great, you deserve to rest. So take it chill rest of the day, okey?" säger Nat och ger mig en kram fast jag försöker säga att jag är hur svettig som helst.

Wanda kommer fram till mig med ett glatt leende.

-"I am proud of you D/n!" ler hon stort och ger mig också en kram.

Denna gång orkar jag dock inte protestera.

Cap ger mig ett snett leende efter att gett en high five till Peter.

-"i'm impressed D/n." ler han innan han går med Nat och Wanda till huvudbyggnaden.

Jag tittar på Peter som redan tittar på mig. Vi står tysta ett tag och återhämtar oss innan jag säger.

-"so what do you think spidey boy?"

-"you should help us on a mission sometime." ler han.

-"you know what Tony says about that." flinar jag innan vi börjar gå tillbaka till huvudbyggnaden vi också.