Lämnad och ämnad till något större

KAPITEL 7

KAPITEL 7

Mitt perspektiv

Väl utanför historia salen ställer jag mig bredvid dörren och väntar spänt på läraren. Blicken fäst på historieboken och alla viktiga och knöliga papper. Jag slår upp lärarboken och börjar systematiskt lägga alla papper på deras rätta platser. Fullt uppe i mitt sorterande lägger jag inte märke till att Peter kommer och ställer sig bredvid mig. Det välkända ljudet av klackar mot golvet och rasslande nycklar hörs längs korridoren. Andra suckar och andra tittar upp från sina mobiler missnöjt. Men för mig är det räddningen. All denna uppmärksamhet har redan tröttat ut mig. Mrs. Wally har först lite svårt att hitta rätt nyckeln till dörrlåset men hittar sedan rätt nyckel och låste upp dörren med ett klick. Jag står ivrigt på sidan och har historieboken hårt tryckt mot bröstet.

-"except for today's lesson D/N?" frågar Mrs. Walley och sneglar på mig.

-"yes Mrs. Walley." säger jag och nickar ivrigt. Inom tänker jag dock "ren och skär lögn, men allt för att distrahera mina tankar."

Mrs. Walley ler och håller upp dörren åt alla. Jag slinker in först med axlarna uppdragna mot öronen och boken tryckt mot magen. Kvickt stegar jag fram till min plats långt bak i klassrummet som tur är. Ljudlöst drar jag ut stolen, sätter mig och slår upp historieboken. Jag sneglar försiktigt på Peter som sätter sig bredvid mig med en fundersam blick.

-"you okay?" frågade han tyst för Mrs. Walley håller på att starta upp lektionen.

Jag sväljer och nickar kort med blicken fortfarande fäst rakt fram mot Mrs. Walley håll.

Peter rynkar pannan lite innan han också vänder blicken rakt fram. Jag sneglar lite på Peter under Mrs Valley genomgång. Känslan i magen gör sig påmind, igen.. Generat trycker jag undan känslan och tittar rakt fram mot tavlan igen.

Historielektionen tickar vidare, Mrs. Walley hade bara en lång genomgång under hela lektionen och jag säger bara ett kort hejdå till Peter innan jag pinnar vidare till nästa lektion. Peter tittar lite förbluffat efter mig men trycker sedan på axlarna och går vidare till hans nästa lektion. Även den lektionen går bra och alla lektionen innan lunchen lika så. Ingen nämner videon och lärarna verkar bara tro att jag varit sjuk dagen innan. Så jag ljuger och säger att jag hade hemsk huvudvärk och var lite illamående. Mina klasskamrater vet antingen inget om videon eller så säger de bara inget. Jag är tacksam för både och. När lunchen är kommen har jag redan tänkt ut en plan. Att sitta i matsalen skulle vara som att be om allas uppmärksamhet. Därför låser jag in mig på toaletten och äter min macka jag gjort iordning på morgonen där. Ingen rolig upplevelse så vi skippar att beskriva den tack. Sedan sätter jag mig i biblioteket för att plugga de 20 sista minuterna av lunchen. En investering av tid om du frågar mig. Det tyckte dock inte Mj, Ned och Peter. Mj ringer mig mitt i pluggandet och frågar upprört vart jag är någonstans. Bibliotekarien och några andra studerande elever tittar uppretat på mig och jag går ut ur biblioteket för att ta samtalet. I bakgrunden kan jag höra allt sorl från matsalen och alla röster som rör ihop sig i varandra när Mj försöker säga något till mig på andra sidan luren. Jag har svårt att höra vad hon säger för att hon dels pratar hastigt och förargat och för allt ljud i bakgrunden.

-"what, hold on Mj, what is going on?" säger jag för att lugna ner henne.

Hon suckar ljudligt och tillgjort på andra sidan luren och upprepar det hon sagt. Nu mycket mer kortfattat.

-"where. are. you?!" säger hon tydligt och högt. Är jag inte helt döv så skulle jag även säga att jag kan höra lite oro i hennes röst.

-"in the library." svarar jag dröjande.

-"okey, we are soon there." säger hon snabbt och jag hör hur hon håller undan luren för att säga något till de andra som jag inte hör.

-"wait? what?" frågade jag förvirrat.

Men det ända jag får till svar är.

-"byeee, see you soon."

Jag himlar med ögonen mot Mj upptåg och går sedan in i biblioteket igen för att sätta mig ner vid sin tidigare plats. Jag tar upp min blyertspenna igen och börjar fundera. Djupt nere i matteboken blir jag avbruten (igen..) av att jag känner en hand mot min axel. Hela jag spänner mig och är beredd på att attackera när jag hör en bekant röst.

-"hey D/N." säger Peter och ler mot mig när jag ttiar upp för att möta han blick.

-"well hello Pete." säger jag och besvarade hans leende.

Han drar ut stolen bredvid mig och sätter sig. Blicken fortfarande fäst på mig.

-"Pete? Never heard that before." skrattar han.

Han skratt kan verkligen vända mitt humör på en sekund. Våra blickar fastnar drömmande i varandra. Ett fånigt litet leende är fastklistrat på mina läppar och jag lägger inte märke till Ned eller Mj förrän Mj harklar sig högt. Ögonkontakten bryts direkt och jag ser Ned som tittar förvirrat fram och tillbaka mellan mig och Peter. Mj flinar lätt och höjer ögonbrynen. MIna kinder blir lätt röda och jag väjer undan blicken generat och tittar ner i matteboken igen. Stelt.

-"can I talk to you D/N for a second outside?" frågar Mig fortfarande med ett svagt flin på läpparna.

Jag försöker se oförstående ut och reser mig sedan upp från stolen för att följa efter henne ut till korridoren. Direkt när vi kommer utanför bibliotekets dörrar tar Mj tag i min arm och drar iväg mig till en lugnare korridor. Hon stannar tvärt och tittar runt som om hon försäkrar sig om att ingen lyssnar och tittar sedan exalterat på mig.

-"you like Peter! don't you?" säger hon exalterat.

Nu rodnar jag kraftigt och tittar ner i marken och försöker gömma det leende som sprider sig på mina läppar nervöst.

-"n-no of course not!" låtsas jag upprört.

Mj verkar bli ännu mer uppspelt och tar tag om mina armar med båda sina händer och skakar om mig.

-"you like Peter!!" påstår hon.

Jag hyschar henne och sätter pekfingret mot mina läppar i en gest.

-"not so loud!!" väser jag.

Mj sätter handen för munnen och försöker dämpa sitt fnissande.

Det är då allting klart för mig. Känslan som alltid funnits i min mage. Varje gång Peter ler eller tittar på mig. Alla tankar. Hur nervös jag blivit på senaste tiden när jag umgås med Peter. Fjärilarna i magen som vägrar försvinna. Hur jag rodnar så snabbt Peter ler mot mig. Det är känslan av kärlek, första kärleken.

// OJOJOJOJJOJOJOJO NU HÄNDER DET GREJER GOTT FOLK