Pack my suitcase

Kapitel 4 Signerad

Rihannas maneger eller med andra ord kanske ska jag säga namn, Henrik hade signerat mig. Jag lutar utmattat huvudet i händerna.

"Detta går som en vals på rosor" Tomas klappar mig lugnande på ryggen. Jag kollar upp på honom. Han ler stolt ner mot mig. "Det kommer att bli något stort av dig!" Lovar han. Jag ler tillbaks.

"Det är också vad jag hoppas på" Jag reser mig skakigt upp. Han flyttar på sig för att släppa fram mig. Vi går tillsammans ut från den dunkla resturangen. Solljuset på utsidan känns som en befrielse. Jag älskar solen, jag älskar värmen den ger ifrån sig på sommmaren och våren. Idag ger den ingen värme. Den kyler mest.

"Klarar du dig hem? Jag har ett möte" Vi stannar utanför resturangen. Jag nickar. En stressad kvinna skyndar förbi in på resturangen, jag kollar efter henne. Hon liknade någon. Jag kollar ner på mina leriga skor. Känner nervositetren släppa.

"Du festa till det! Fira, du är signerad i USA!" Ropar han dämpat med ett stort leende på läpparna. Jag skrattar lättat till.

"Men vi syns, imorgon?"

"Imorgon" Försäkrar han mig. Sen ger han mig en sista klapp på ryggen innan han vandrar bort åt motsatta håll. Jag börjar gå mot närmaste busshållplats.

14:00
Felix Ketchup
Hur går det? Vi alla tänker på dig.
Puss

14:01
Jag
New York here I come!
Hälsa alla
Älskar dig!

Jag kollar när bussen ska komma. Tio minuter. Jag sätter mig ner på den lilla bänken vid busshållplatsen. Det tar precis elva minuter för bussen att komma. Jag stämplar mitt kort inne på bussen innan jag sätter mig ner i bakre delen på en tomplats. Bussen rullar sakta ut från hållplatsen. Jag sjunker ner i de hårda stolarna. Varför har man så obekväma stolar?

Jag kan på något sätt inte sluta att le. Det plingar till i min telefon. En sur gammal gubbe kollar irriterat på mig från sin plats över mittgången. Jag har lust att räcka ut tungan åt honom men det gör jag inte, istället låser jag bara upp telefonen.

14:07
Felix Ketchup
Ska du reda packa väskorna?

14:10
Jag
It is time to pack my suitcase!

Inkommande samtal från: Felix Ketchup

"Vad nu då?" Frågar jag retsamt. "Signerad i USA?" Frågar han rakt på sak.

"USA Here I come" Ett glädje rop hörs i telefonen.

"Jippi!" Hörs flera röster.

"Hellu ever one" Skrattar jag lågt. Gubben stirrar storögt på mig. Jag stirrar irriterat tillbaka. Han viker undan med blicken. Nästa hållplats hoppar jag av.

"Men ska du åka eller va?" Frågar Omar när ingen av oss sagt något på ett tag.

"Jag vet inte" Svarar jag enkelt samtidigt som jag låser upp dörren till lägenheten. Jag sparkar av mig skorna i hallen.

"Tur för vi vill ha dig här!" Jag skrattar lätt.

"Men jag måste lägga på"

"Vi hörs" Ropar Omar. Jag lägger på. Jag slår på tv:en. Medans jag bläddrar runt mellan kanalerna efter något intressant att kolla på skickar jag ett sms till Mira.

14:15
Jag
Tjo!
Vad gör du? Är det regnigt i Göteborg. ;P

14:16
Mira
Haha, Blöteborg. Ja det är ju det enda det gör här, regna regna och regna. Aja what ever sitter i skolan. Hur gick det med middagen?

14:17
Jag
USA, here I come. Pack my suitcase!
Haha du får vara i skolan;P

14:19
Mira
Jag slutar svara om du ska reta mig hela tiden :E

14:21
Jag
Ja, ja. Något på G i helgen?

Jag stannar på en kanal där en gamal skräckfilm visas. Med runa ögon kollar jag nyfiket på skärmen. En blek man vandrar efter ett par barn som går genom skogen. Barnen går skrämda hand i hand fram på stigen. Jag ryser. Jag klarar typ inte av att sitta och titta på skräckfilmer själv, men endå så gör jag det.

14:24
Mira
Lite si sådär, hehehe

14:25
Jag
Vad? Du har en dejt!!!

14:26
Mira
Kanske det kanske, kanske det.
Vi får väl se. Mohahahahahaha