Pack my suitcase

Kapitel 18 Besök från svamptanten

Något tungt landar i mitt knä. Jag stönar plågat och öppnar ena ögat. Jag har fel det är inte något det är någon. Omar har slängt sig ner mellan mig och Felix. Han har satt sig över mig och Felix. Han tycks också vaknat till för han muttrar något obegripligt och börjar skruva besvärat på sig. Jag sluter trött ögon.

"Vad gör du här!?" Utropar Felix så att det hörs över hela vagnen. Daff säger dämpat till Felix att vara tyst. Han slänger en surmulen blick mot honom. Omar sträcker nöjt på sig och råkar smälla till mig i ansiktet. Jag rycker till och råkar putta ner Omar på golvet. Felix spinner belåtet bredvid mig och kryper ihop till en liten boll i sätet. Omar sätter sig i mitt knä igen.

"Jag är så ensam där borta" Gnäller han. "Ja, du är så ensam i sätet bakom oss" Härmar jag. "Den där tanten bredvid mig är läskig och konstigt, hon kanske är en häxa" Han slänger en hastig blick bak mot gumman. Hon blänger tillbaka på honom med en blick som skulle kunna mörda. Han blir blek.

"Ta det lugnt Omar, bara för att hon ser ut som en häxa behöver hon inte vara en" Försäkrar jag honom.

"Och bara för att hon ser ut som en häxa behöver hon inte vara döv heller" Fräser tanten och ger oss en kall blick innan hon reser sig upp. Det är då jag känner igen henne. Det är tanten från Mcdonald's hon som var där med sitt barnbarn. Jag kväver ett litet skratt som är på väg att slinka ur mig. Hon stegar med långa ilskna steg iväg. När hon passerar våran plats hör jag henne muttra ilsket om att dagens ungdomar är onda. Omar ser ångerfull ut när han möter min blick.

"Ta det lugnt, hon är en häxa som älskar att ta med barn till Mcdonalds" Lugnar jag honom. Han brister i skratt. "Säkert" Flinar han på lite bättre humör. Visst känner jag lite skam och ånger över det jag sa. Jag hoppas att hon inte tog för illa upp. Jag och Omar börjar fnittra hysteriskt. Felix rycker till och sätter sig tvärt upp i stolen. "Vad skrattar ni åt?" Frågar han mig yrvaket. Hans keps har ramlat av och håret står på ända. Jag drar några lugnande andetag.

"Minns du tanten från Mcdonalds?" Felix tänker efter en sekund innan han förvirrat nickar på huvudet. "Ja? Hurså, du menar väl tanten som bjuder små barn på Mcdonalds och tvingar dem att smörja in henne svamp doftande fötter?" Jag nickar ivrigt. "Ja hon, hon satt bakom oss nu och Omar bara förklarade för mig hur läskig hon är..." Börjar jag men blir snabbt avbruten av Omar.

"Du är inte så oskylid själv, du kallade henne häxa" Försvarar han sig. "Det gjorde du med, du började" Kontrar jag. Felix skakar bara förvirrat på huvudet.

"Du är för tung, gå tillbaks och sätt dig nu på din plats hon gick ju" Jag försöker putta av Omar från mitt knä men han rör sig inte ur fläcken. "Hon kanske kommer tillbaks" Svarar han med fasa i rösten. "Och bjuder dig på Mcdonalds visst, hoppa av du är tung" Han reser sig tveksamt upp. Först nu märker jag hur mina lår har somnat. Jag slår lätt på dem för att få bort den stickande smärtan. Omar sätter sig snabbt ner igen. "Nu kommer hon" Han ser blekt på mig. Jag pustar av tyngden som håller på att krossa mig. "Omar hoppa av, jag kommer inte kunna gå sen" Stönar jag. Han reser sig upp och föser undan mig så att jag nästan hamnar i Felix knä som glatt slår armarna om mig. Omar böker ner sig på min plats. Jag ger honom en mörk blick men kan sen inte låta bli att le. Han petar mig på kinden.

"Aouch" Utbrister jag när han trycker till. Han ler retsamt mot mig. "Vad ska det där vara bra för. Omar rycker på axlarna. "Jag har tråkigt" Klagar han. "Vad ska jag göra" Fortsätter han med gnällig röst.

"Jag vet" Omar lyser upp. "Ta bort fingret från min kind så kan vi leka vem som kan hitta mest bilar av samma färg" Omar rullar med ögonen åt mig. "Jag är inte tre" Men han tar ändå bort fingret. Jag lutar mig mot Felix och sträcker mig efter hans keps. Innan han hinner reagera har jag satt den bakochfram på huvudet. Han lutar sig fram och viskar i mitt öra: "Du passar bra i keps, vi får skaffa en till dig" Han kysser mig lätt bakom örat vilket får min hud att knottra sig. Jag känner hur ett leende sprider sig över mina läppar.