Pack my suitcase

Kapitel 13 Girlfriend

"Va?" Säger Felix oförstående. "Vadå träffat henne?" Han ger Omar en oförstående blick. Omar biter sig i underläppen. Jag ger honom en medlidsam blick.

"Lägg av Felix, hur trög får man va? Hur många tjejer har du träffat på senaste tiden?" Fräser Oscar. Felix ger honom en förvirrad blick. "Många" Jag slänger en mörkblick på honom. "Alltså foooers" Skyndar han sig att lägga till. Jag fnyser lätt. "Ärligt talat det kan vara vem som helst" Försvarar sig Felix.

"Verkligen träffat? Du säger ju bara hej till foooers ger dom en kram, det räknas inte riktigt på det sättet Omar menar" Tycker Oscar.

"Är detta någon jäklar gissa flickvännen lek eller?" Han kollar irriterat på Oscar. "Mira, Felix, han menar Mira. Ibland är du bara för mycket" Han hajar till. "Jag borde ha vetat muttrar han och ser fundersam ut. Jag ler lätt mot honom. Han rynkar lätt pannan och kollar upp i vänstra hörnet av taket. "Oj, jag borde ha förstått det" Maler han drömmande på. Jag skakar på huvudet och vänder mig mot Ogge istället. Han står försjunken i sin mobil. Jag lutar mig mot honom och kollar ner på hans skärm. Framför mig visas nu en sms konversation mellan han själv och sin mamma. Jag blinkar förbryllat några gånger. Jag som trodde att hans sms:ade med någon annan.

"Hej" Han reagerar inte. Så jag petar till honom på kinden istället. Ogge hoppar förskräckt till. Han ger mig en skärrad blick. Jag fnissar lite och ger honom en retsam blick. Han spricker upp i ett gulligt leende. Jag pekar på hans mobil.

"Vem snackar du med då?" Jag blinkar med ena ögat mot honom. En lätt rodnad sprider sig över hans kinder. Innan han hinner svara så avbryter Daff oss.

"Ska vi sätta igång då, Zelda glöm inte imorgon här klockan nio" Jag ler mot honom. "Självklart" Jag ger Ogge en snabb kram. "Vi syns" Sen Oscar och Omar. Jag vänder mig mot Felix. Han möter inte min blick. Jag ger honom en kram som han stelt besvarar. "Är det någonting?" Han ruskar på huvudet. Jag rycker på axlarna med en granskande blick på Felix. Hela hans aura utstrålar att något inte är bra. Men istället för att fråga vänder jag mig bort och skyndar ut ur rummet. Något säger mig att jag kommer att få veta tids nog.

Ogge

Felix slänger en surmulen blick åt mitt håll. Jag lägger pannan i veck och ger honom en undrande blick. Har jag gjort något. Oscar sjunger de sista tonerna av en ny låt vi jobbat på ett ganska bra tag nu.

"Okej, vi tar en kvarts paus" Jag pustar ut och skyndar bort till min vattenflaska som står placerad i ett hörn av rummet. Medans jag dricker försöker jag att inte tänka för mycket på allt som hänt. En gnagande känsla stick i mitt bröst. Det har det gjort ända sedan dagen på sjukhuset. Gåshuden sprider sig över mina bara armar. Nu i efterhand är det lätt att säga att man ångrar sig. För nu önskar jag av allt jag är värld att jag inte gjort slut med Zelda. Jag kommer aldrig att hitta någon som henne igen. En tår letar sig fram och rinner ner för min ena kind. Jag stryker ilsket bort den. Jag får skylla mig själv. Det var det jag och mamma hade pratat om. Om Zelda. Ännu en tår letar sig fram och flyr över min kind. Den här gången stryker jag inte bort den. Katia kommer bort till mig.

"Hur är det Ogge?" Hon stryker mig över ryggen. Jag ler tillkämpat åt henne. "Bara bra" Inget är bra, det kommer aldrig att bli helt bra igen. En del av mig saknas. Ingen kan ersätta den. Inte på något sätt. Förutom Zelda. Det är hon som saknas. Det var det dummaste jag har gjort, att göra slut med henne.

"Oscar, jag ser ju att något inte är bra" Okej hon sa Oscar till mig. Då är hon definitivt allvarligt. "Berätta" Säger hon mjukare. Jag sväljer ner klumpen i halsen. Den åker hiss ner till magen. "Berätta nu" Uppmanar hon mig med en uppmuntrande nick. Jag tar mod till mig. Det är bara att berätta, Katia kommer inte att bli sur eller ta illa upp. Hon dömer inte.

"Jag ångrar mig så sjukt mycket" En till tår trillar från min kind. "Jag önskar att jag aldrig gjorde slut med Zelda" Snyftar jag fram. Hon ser bedrövat på mig.

"Kan du inte prata med henne då?" Jag skakar förskräckt på huvudet. "Snälla nej, berätta det inte för någon" Jag ger henne en bedjande blick. Hon ser lite tveksam ut men nickar sen. "Jag lovar, men du kanske borde ta och lösa detta och prata med henne, för jag vill att du ska må bra Ogge" Jag ler lite lätt åt henne men det blir nog mest en grimmas. "Lovar du att inte säga något?" Ber jag med ynklig röst.

"Jag lovar"