Kapitel 22 Barnslig men på ett gulligt vis

82 5 0
                                    

"Det ser bra ut" Berömmer Daff. Zelda lyser upp och drar handen genom sitt lätt rufsiga röda hår. "Det här sätter vi imorgon" Peppar Daff glatt. Jag nickar entusiastiskt.

"Ska vi säga att vi ses klockan nio för att äta frukost, inte för sent nu i kväll. Klockan nio i säng" Daff ser strängt på oss. Jag har inga invändningar men det har tydligen Omar och Felix som högljutt protesterar som om det handlade om något livs viktigt.

"Kan vi inte få dra ut lite på stan?" Omar ser bedjande på Daff. "Jag vill överraska Mira" Daff ser lite besvärad ut. "Vem är Mira?" Frågar han dumt. Omar ser kränkt på Daff som om det vore ett brott att inte veta det. Felix skuttar bort till Zelda som står och granskar sig i spegeln. Hon drar vant upp håret till en slarvig knut på huvudet.

"Omar, inte idag. Ni ska ha konsert imorgon" Påminner Daff honom. Omar ser riktigt besviken ut. Han slokar som en liten blomma.

"Jag har en idé hur vi kan överraska henne" Säger jag. Omar vrider sig med frågande blick mot mig. "Du kan väl ringa henne och be henne komma och äta frukost med oss" Föreslår jag. Omars ögon tindrar lyckligt mot mig. Jag skrattar lätt. Ibland kan Omar vara gullig. Han är liksom lite barnslig på ett charmigt sätt.

"Absolut" Han slinker ut ur salen och strax därpå hör man hans spralliga röst när han pratar med Mira.

"Vi går hem på rummet och tar det lite lugnt nu, de andra kommer tidigt imorgon för att fixa i ordning er, så vi måste gå upp ganska tidigt, sju?" Katia vänder sig frågande mot Daff som nickar med hållande. "Sju" Håller han med.

"Efter konserten får vi äta godis?" Zelda kommer bort till oss andra. "Jag tror inte att du är så godis sugen ändå då" Ler Oscar mot henne och drar in henne i en bamse kram som slutar i brottnings match.

"Okej, nu lugnar vi ner oss här, jag vill inte ha någon skadad här" Varnar Katia dem.

Omar

Mira lät hur glad som helst när jag föreslog det. Hon hade exalterat tjutit till och tackat mig oräkneligt många gånger. Hon är så gulligt när hon blir så uppspelt. Jag klickar av samtalet och går tillbaks till dem andra som håller på att klä på sig ytterkläderna. Felix stryker bak sitt mörkblonda hår och trycker åter på Snapbacken han tidigare tagit tillbaks från Zelda. Jag stoppar ner mobilen i jackfickan och drar på mig jackan. Mobilen plingar någonstans långt nere i min ficka men jag orkar inte ta upp den igen.

"Ska vi gå?" Oscar står redan klar vid dörren. Daff och Katia står och diskuterar någonting över en pärm. De kollar upp.

"Gå ni i förväg, inga omvägar och håll ihop. Du kan vägen va El?" Zelda nickar stolt. Jag ansluter mig till Oscar. Hans hår är inte längre lika fluffigt utan har lagt sig i en mittbena istället. Jag drar en hand genom håret för att få det att inte se så slickat ut. Vi ska ju ändå ut bland folk. Någon kan ju faktiskt känna igen än. Vi går tillsammans ut genom dörrarna till bygganden vi varit i och tränat. Utan för står några fans till Zelda. Hon har slagit igenom, det är roligt. Efter att hon tagit några bilder med dem och pratat lite så smiter hon iväg bort till oss. Jag ler stolt mot henne. Hon besvarar lite förvånat mitt leende. Jag ger henne en blink med ögat som svar.

"Kom"

Felix

Zelda visar vägen och förklarar lite om de olika platserna vi passerar på väg till Firsthotel. Jag beskådar henne i smyg. Hon sprudlar av energi och livglädje. Hon har inte låtit sig dras ner av henne hemska föräldrar. Om det vore mina föräldrar skulle jag gått under. En sak jag inte kan leva utan är kärlek. Jag älskar Zelda. Hon är så fantastik. Hon är min förebild. Det kanske låter konstigt. Men hon är det. Jag greppar henne kalla hand i min. Hon kollar med glänsande ögon på mig. Jag klämmer löst hennes hand. Hon besvarar den med en lätt kläm tillbaks. Små elektriska förs från våra sammanlänkade händer genom min arm och till mitt hjärta. Från mitt hjärta och ut till resten av min kropp. Hon kan omöjligt missa energin som sprakar mellan oss. Jag bromsar upp henne. Hon vänder sig undrande mot mig men hon hinner inte fråga vad det är jag vill innan jag tryckt mina läppar mot hennes mjuka. Lite torra är dem efter kylan som börjat smyga sig på. Hon är snabbt med på noterna och kysser mig intensivt tillbaks.


Pack my suitcaseWhere stories live. Discover now