Pack my suitcase

Kapitel 26 Konsert

Zelda

Jag slänger en slängkyss. Ljudet är öronbedövande. Felix som står bredvid mig tar min varma han i sin. Den är torr och sluter sig beslutsamt om min. Jag ler kärleksfullt upp mot honom. Han kysser mig oväntat inför alla. Många drar efter andan. Andra tjuter till. Mitt leende blir ännu bredare och jag kan känna att även Felix ler. När vi avbrutit kyssen sprider sig en lätt rodnad över mina kinder. Felix blinkar mot mig.

Daff ser nöjd ut när vi möter honom nedanför scenen. Mira står en liten bit bort och pratar med någon tidning som kommit för att intervjua oss andra sen. Felix arm vilar på mina axlar. Daff berömmer oss och säger att vi borde ta och sätta oss ner lite. Han ger mig en menande blick. Golvet gungar lätt för mig.

"Kom" Felix drar med mig bort till soffan som står vid rummet vi innan blev sminkade i och bytte om i. Han drar mig mot sig. Jag lutar tungt mitt huvud mot hans bröst. Oscar kikar in genom dörren. "Kan jag komma in?" Jag nickar lätt på huvudet. Han sätter sig bredvid mig och plockar upp mobilen.

"Vad gör du?" Frågar jag matt. Oscar ler mot mig och lutar sig närmare oss för att visa. "Jag kollar kommentarerna" Förklarar han för mig. Tillsammans kollar vi igenom kommentarerna som bara regnar in. Jag blir tårögd när jag ser allt fint alla människor skrivit till mig. Jag ler bredare och bredare för varje sekund som går. Felix kysser mig lätt på hjässan. Jag sträcker sömnigt på mig i soffan.

"Inte så godissuget va?" Flinar Oscar retsamt. Som svar lägger jag mina trötta ben i hans knä. Istället för att putta bort dem som jag trott att han skulle låter han dem ligga kvar.

"Får jag joina?" Ogge kikar in med huvudet. Jag ler välkomnande mot honom. "Klart bro" Flinar Felix brett. Ogge bökar sig ner bredvid Oscar som fått flytta så mycket så att han nästan sitter på mig. Jag rätar lite på mig för att han ska få plats.

"Vart är Omar?" Jag kollar mig lite förvirrat omkring. "Med Mira" Ogge vickar lite flirtigt på ögonbrynen. "Omar verkar så lycklig med henne" Suckar Ogge lite drömmande. "Avundsjuk?" Ogge kollar förfärat bort och muttrar något ohörbart. Jag önskar att jag hade hört vad han sa.

Jag slänger mig sömnigt i sängen. Att man kan vara så trött. Ogge kollar ut över den fortfarande vakna staden. Även fast klockan är över ett är det fortfarande många vakna. Man kan konstant höra ljudet av spårvagnarna som rör sig ute i den råa natten. Jag gäspar stort och kryper ner under täcket. Felix släcker inne i badrummet. "Hur är det Ogge?" Han kollar bekymrat på Ogge som fortfarande står orörlig vid fönstret. Jag ser frågande på honom. Felix lägger sig ner bredvid mig under det fluffiga duntäcket. Hans armar slingrar sig starka runt min trötta kropp. Jag gosar sömnigt in mig i hans famn och sluter nöjt ögonen. Mina öron uppfattar det lätta ljudet av när Ogge förflyttar sig från fönstret till sin säng. Felix drar mig ännu närmare sig som om han aldrig tänkt att släppa.

"Godnatt" Mumlar Ogge från sin säng. Ett sömnigt godnatt lämnar mina torra läppar. Felix läppar snuddar vid min kind i en godnatt viskning. Jag drar in doften av honom. Salt och något annat. Något som bara Felix har. Med den doften i näsan vaggas jag långsamt in till sömn.

Oscar

Jag skruvar besvärat på mig i sängen. Lakanet kliar mot min bara överkropp och kudden känns bara obehaglig och knölig. Hur jag än vrider och vänder på mig kan jag inte somna. Det går bara inte. Även fast jag är dötrött kan jag inte somna. Mina tankar kretsar inte kring konserten utan kring Ogge, Zelda och Felix. Varför är livet så komplicerat. Varför är det inte en dans på rosor? Jag suckar ljudligt samtidigt som jag kastar av mig täcket. Det landar vid fotändan i en äcklig hög. Jag gnuggar mig sömnigt i ögonen innan jag reser mig upp ur sängen på stela ben. Han gjorde slut för att han älskade henne, han älskade henne så mycket att han gjorde slut med henne för att hon skulle kunna vara med Felix på det sättet. Ogge har ett hjärta av guld, men jag tycker inte om att se honom så här. Jag tyckte inte om att se Felix så förstörd heller. Varför kan ingen av dem vara lycklig samtidigt när det gäller förhållanden? Jag slår hårt i tån i ena sängbenet. Ett fåtal otrevliga ord lämnar mina läppar. Omar sover utslagen i sin säng bredvid min. Jag kanske ändå borde säga något till Felix, om det med Ogge. Eller? Det kanske är upp till Ogge att berätta hur han känner. Jag kan ju inte göra det. Med såsiga steg rör jag mig mot den mörkt bruna trädörren.