Pack my suitcase

Kapitel 24 Frukost

Omar sjunker sömnigt ner på stolen bredvid Felix. Jag är nära att börja gapskratta men biter mig hårt i tungan innan det lämnar mina läppar.

"Godmorgon" Säger han med mörk morgon röst. Han har tandkräm i ansiktet, det är lätt ut smetat vid ögonbrynen. Felix är fortfarande lite butter efter morgonens uppvaknande. Han smörar uttråkat en bit bagels som han sen lägger ner på tallriken för att grunligt granska Omar. Han flinar brett mot honom.

"Okej jag vet att jag ser bra ut Felix, men snälla det är oartigt att stirra" Omar ler självsäkert mot honom. Jag kväver en fnissning som är påväg att ploppa ur min mun. "Omar gubben, kollar dig i spegeln innan du går ner nästa gång" Omar reser sig bestörta upp och skyndar bort mot toaletterna som finns i lobbyn.

"Tacka El och Oscar" Informerar Ogge med ett snett leende mot oss. Jag biter mig lätt på tummen. Felix pillar frenetiskt på sin tand. Ett klickande ljud lämnar den när han för tionde gången pillar till den.

"Snälla Felix, ät på maten istället för att pilla ut din tand, folk kommer bara att undra vad som hänt när du kommer upp på scen med en saknande tand" Felix ger honom en dryg blick men slutar i allafall med den dålig ovanan. Jag biter mig fortfarande nervöst i tummen. Felix sträcker sig över bordet och tar min hand i sin. "Zelda, folk kommer undra när du kommer upp på scenen med bara en tumme" Jag rullar med ögonen åt honom.

"Nej seriöst. Lugna ner dig, allt kommer att gå bra" Han stryker mig lugnande över handen. Små stötar skickas genom min hand och sprider sig till resten av kroppen. Min hud sprakar. Varje atom står i brand. Att en människa kan göra så mycket med en så liten rörelse. Det är otroligt. Jag lutar mig fram över bordet. Felix knä snuddar vid mitt knä.

"Okej, vi vill gärna behålla våran frukost" Daff sätter sig ner vid bordet. Jag och Felix drar oss motvilligt isär. "Du passade i unibrow" Skämtar jag för att släta över den tysta pinsamheten som lagt sig över oss. Ett litet tjut hörs från entrén till matsalen. Mira kutar bort till oss. Hon lägger sina armar om mig och ger mig en lätt kram bakifrån. Jag kramar henne lätt tillbaks.

"Hejsan" Hälsar hon glatt. Daff ser måttligt roat på henne men hon låter sig inte avskräckas. Jag ler lätt mot henne. Min mage åker bergochdalbana och vägrar för tillfället att sluta. Hon drar ut en stol längst bort på bordet mitt emot Omars plats, bredvid mig. Omar kommer med surmulen blick tillbaks mot oss. Han har torkat bort tandkrämen från ansiktet. Han skiner upp när han ser henne.

"Hej du" Han placerar en lätt kyss mot hennes tinning. Mira kollar först lite förbryllat upp mot Omar innan hon spricker upp i ett leende och mumlar ett hej till svars. Omar sätter sig åter på sin plats bredvid Felix som håller på att försöka trycka in hela bageln i munnen på samma gång. Jag studerar Omar och Mira i smyg. Omar ler lyckligt mot henne medans Mira blygt sitter och tittar åt andra håll.

"Okej, teamet är här när som helst för att göra er i ordning, vi äter en ganska lätt lunch innan ni blir sminkade och allt" Katia plockar fram ett block hon bläddrar i. Jag nickar bara som svar eftersom jag inte litar på min egen röst just nu.

"El, du måste äta lite" Felix ger mig en mjuk blick som säger allt. Jag skulle helst av allt vilja kyssa honom här och nu, men det gör jag inte. Istället ler jag tillkämpat mot honom och harklar mig några gånger. Min röst går upp i falsett när jag försöker svara på det han sa.

"Jag är bara så nervös, jag vet inte om jag klarar av att äta" Mumlar jag. Min röst skär sig i slutet av meningen. Han greppar min hand under bordet. Jag tar den tacksamt. Felix puttar min orörda tallrik mot mig.

"En sked för Felix" Trugar han på skoj och lyfter upp min macka mot min mun. Jag fnittrar till. Felix kan ibland vara väldigt gullig och charmig. Han blinkar med ena ögat mot mig.

"Jag går upp på rummet" Ogge reser sig oväntat från bordet. På hans tallrik ligger en halväten baguette. Jag kollar förvånat på honom. Men han ger mig inte en blick utan vandrar bara iväg mot hissarna med slokande rygg. Felix kollar också långt efter honom.

"Vem går efter honom, jag vet att något inte är bra" Felix ser oroligt på oss andra. Jag biter mig hårt i läppen. "Sluta" Felix släpper brödet och snuddar med sina finger toppar vid min läpp. Genast slappnar jag av. "Jag kan göra det" Oscar reser sig upp. "Jag kan också" Erbjuder jag mig. Oscar skakar på huvudet. "Jag gör det, sitt ni och ät färdigt. Men spara min macka. Jag hämtar Ogge, det är lugnt" Sen är han också påväg upp mot vårat rum. Jag fattar inte vad som händer men något är det. För Ogge är sig inte ett dugg lik.

Never say no tho en baguette OG man, how can ya?

Flodis

Ps, Rösta, dela, läs och kommentera :D