Pack my suitcase

Kapitel 25 Ogge men.

Oscar

Jag knackar lätt på dörren. När ingen svarar så trycker jag istället prövande ner handtaget. Dörren glider ljudlöst upp. Jag kikar försiktigt in i rummet. Gardinerna är fördragna och inte en lampa är tänd. Rummet är minst sagt deprimerande.

"Ogge?" Viskar jag men möts bara av tysta snyftningar. Jag tar några steg in och stänger dörren efter mig. Jag vet redan vad problemet är. "Ogge, kan jag komma in" Dum fråga.

"Du är redan inne" Hörs Ogges hesa röst från sängen. Jag smyger mig fram till den där jag slutligen sjunker ner bredvid honom. "Ogge" Mumlar jag. Han ligger begravd under täcket. Jag undrar hur han kan andas. Det måste vara äckligt varmt där under.

"Hon kommer inte att komma tillbaks till mig, hur kan man älska någon så mycket?" Han lyfter bort täcket från ansiktet. Hans ögon är rödkantade och det rinner från näsan. Det värker till i mitt hjärta av att se honom så förstörd.

"Det gör så ont Oscar, det gör så ont att älska någon man inte kan få" Fortsätter han förtvivlat med svag röst. Jag stryker honom lugnande över kinden. Han snyftar förtvivlat.

"Jag älskar henne" Ylar han vemodigt. Jag vet knappt vad jag ska säga till honom. "Såja Ogge, såja, det ordnar sig på något sätt. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga" Jag ser beklagande ner på honom.

"Det är nog med att du är här, tack att du står ut med mig" Han stryker bort tårarna som förtvivlat rinner ner för hans tinningar.

"Ogge inte för att vara sådan men vi måste gå ner igen, kom" Han strettar lätt emot när jag försöker få upp honom ur sängen. "Jag vill inte Oscar, jag orkar inte. Dom ser så jäkligt lyckliga ut, jag står inte ut" Hulkar han. "Det är ju jag som ska göra henne så lycklig, det är jag som ska sova bredvid henne i den där sängen, det är jag som ska kyssa henne mjuka fylliga läppar" fortsätter han med otydlig röst. Jag sitter tyst ett tag.

"Oscar, du måste resa dig upp, snart kommer dom andra upp och letar efter oss. Kom nu så hjälper jag dig att tvätta dig i ansiktet" Den här gången stretar han inte emot. Jag styr in honom i badrummet och tvättar av honom i ansiktet. Hans ögon är fortfarande lite röda när vi tillsammans går tillbaks mot matsalen.