Pack my suitcase

Kapitel 5 McDonalds

Jag släpper väskan inne i dansrummet.

"Tjo, vart är Omar?" Frågar jag medans min blick far en extra gång över rummet efter Omars mörka kalufs.

"Han kommer imorgon, han hade visst något på G idag" Svarar Ogge med ett leende på läpparna. Jag höjer på ögonbrynen medans jag flinar retsamt. Felix ger mig en puss på kinden. Oscar är på väg att krama mig men jag hoppar undan i sista sekund.

"Du är svettig!" Tjuter jag. Han skrattar lätt. Daff kommer in i salen.

"Skulle inte ni träna?" Hans röst är sträng,

"Förlåt, det var jag som störde dem" Mumlar jag blygt.

"Har du berättat än om konserten?" Undrar han med ett litet leende på läpparna. Alla kollar nyfiket på mig.

"I Göteborg, på Liseberg" Jag kollar osäkert på dem. Felix ansikte spricker upp i ett brett flin. Ogge kommer fram och ger mig en stor kram.

"Ogge!" Jag slingrar mig. "Svettigt" Han skrattar. Sen släpper han mig med ett busigt flin. Oscar ger mig en "high-five". Felix drar också in mig i en mysig kram. Han kysser mig fjäderlätt på läpparna.

"Ni är svettiga!" Skrattar jag. Lyckan bubblar inom mig. Han flinar mot mig men släpper mig motvilligt.

"Vad vill du ha?" Vi står i mat kön inne på Mcdonalds. Jag kollar på menyerna. " Mc Wrap med grillad kyckling och cola, vad ska du ha?" Jag kollar upp på Felix. Han får en fundersam rynka mellan ögonbrynen. Jag ler upp mot honom. "Big mac" Suckar han samtidigt som hans mage kurrar ljudligt. Tanken framför ger oss en bitch blick vilket får mig att börja skratta. Felix hakar också på. Vi försöker skratta lite diskret men det är svårt. Jag sätter min hand för att dölja skrattet. Ett par tjejer kollar stort på Felix. De andra killarna är inte med. Ogge skulle gör någonting jag upp fattade aldrig vad. Och Oscar skulle hem på middag med släckt. Så det blev bara jag och Felix som gick och åt. Eftersom vi båda inte orkade ta oss till något annat ställe än Mcdonals så fick vi nöja oss med detta. Tjejerna fortsätter stirra. Jag viker undan blicken för att slippa kollar på dem. Men deras blickar bränner ändå mig i nacken. Jag kollar istället på bitch-tanten medans hon beställer. Hennes barnbarn är tydligen med. Eller så är hon en barn kidnappare. Hon kanske är en häxa som kidnappar små barn för att gå på restaurang med dem. Jag ler lite åt tanken. "Vad har jag missat?" Felix andedräkt är het mot min hals. Min hud knottrar sig och jag ryser av välbehag. Han flinar retsamt. Jag smäller till honom på armen. "Kolla inte nu för då blir det bara awkward okej?" Han nickar. "Lovar" Han ställer sig i givakt. "Inte så heller" Han ställer sig ganska normalt. "De där tjejerna stirrar sjukt mycket på dig och jag tror att den där tanten är en kidnappare som älskar kidnappa ungar och gå på restaurang med dem. Och hon kanske är sur för att den ungen bara ville ha Mcdonals" Han skrattar till åt mitt lilla skämt på slutet.

"Ja och efter hon har ätit med dem tvingar hon dem att smörja in hennes torra fötter som luktar äcklig svamp. Han rynkar på näsan av avsmak. "Svamp är gott vi tar paprika istället" Han låtsas se förolämpad ut. "Men paprika är skit gott!"

"Hur smakar skit?" Jag ler retsamt åt honom. Han lyfter upp mig. "Felix vi är inne på en restaurang!" Fnissar jag. "Jag vet" Han kramar försiktigt om mig som jag var en skör porslinsdocka innan han sätter ner mig. "Nu stirrar dom på dig!" Han kollar diskret dit men misslyckas. Tjejerna rodnar förtjust när de ser att Felix ger dem en blick. "Du är ju bara för mycket" Ler jag. "Och du älskar det!" Han lägger en arm om mina axlar. Tanten framför oss beställer mat medans henne barnbarn är på rymmen och hon hastigt får springa efter. Restaurangen är ganska full. Felix beställer och betalar även trotts mina protester. Vi går sen och sätter oss vid ett avlägset bord i lokalens bortre hörn. Jag tar några pommes från Felix tallrik. Sen öppnar jag min Wrap som jag snabbt äter upp. Medans Felix äter upp det sista dricker jag lite från min Cola. Felix är min pojkvän. Det pirrar till i magen när jag tänker på det. "Har ni någon konsert på gång?" Frågar jag medans jag snor en till pommes. Han nickar dröjande. "Vi funderar på att ha en i Globen i september. Men det beror helt på om det är okej och så" Han skjuter brickan ifrån sig. "Coolt" Han nickar. "Tänk det är det vi har drömt om, att en dag hålla en egen konsert i Globen. Kanske i september nästa år!" Han ler mot mig med en hoppfull glimt i ögonen. Jag skrattar förtjust. "Skulle ni vilja vara mitt förband på Liseberg om två veckor?" Jag kollar bedjande på honom. Han lyser upp som ett litet barn på julafton. "Klart vi vill, tack!" Han går runt och kramar hårt om mig. "Vill du hänga med hem till mig?" Frågar jag honom sen. "Visst, why not, pappa får ta Dante idag" Jag kollar nyfiket på honom. "Vem är Dante?" Han skrattar generat till. "Det är min hund, förlåt att jag inte har hunnit berättat" Han reser sig upp. Jag gör också det. "Ja förlåter dig aldrig" Ler jag.