Pack my suitcase

Kapitel 16 En vecka!!!

"Nu är det ju bara en vecka kvar och miss Cahill jag kan meddela att detta kommer bli stort" Jag jublar lite tyst från min plats inne på Daffs kontor. "Du ville väl också att killarna skulle vara som förband" Jag nickar ivrigt. Hela jag känns uppspelt och allt känns totalt skruvat. Jag Zelda Cahill ska ha konsert i Göteborg!

"Ja, jättegärna" Jag studsar upp och ner på stolen. Daff skriver något i sin kalender. "Vi kommer att bo på Firsthotel vid centralen" Jag nickar bara för jag har ingen aning om min röst kommer att hålla. Vadå, jag behöver inte mina föräldrar. Felix hade fixat deras underskrift och Daff hade pratat med dem. Jag får ledigt från skolan för att vara i studion men jag måste ta med läxor och plugga så att jag inte hamnar efter. Det är därför ganska praktiskt att jag och Felix går i samma klass så att vi kan göra läxorna tillsammans.

"Vi tar tåget ner, konserten börjar vid sju på kvällen och slutar efter tio"

"Tack, asså tack så sjukt mycket Daff!" Jag studsar upp och slänger mig runt hans hals. Han kramar mig lite stelt tillbaks. Jag ler som en fåne resten av samtalet.

Hela The Fooo står och väntar utanför på mig.

"Hej" Ler jag lite blygt. Jag flackar till lite med blicken. "Hej" Oscar flinar stort åt mig och drar in mig i en kram. Hans hår står som en fluffig gloria runt huvudet. han ögon granskar mig nyfiket. Han släpper mig sen. Jag tar ett steg tillbaks.

"Hur gick det?" Frågar Felix samtidigt som han sluter mig in i sin famn. Jag kramar honom hår tillbaks. Ogge står lite vid sidan av utan att säga någonting. Så fort Felix släppt mig tar Omar tag i min hand och drar med mig bort till utgången.

"Vi ses imorgon" Ropar Daff efter oss. Omar höjer handen som svar. De andra kommer ikapp oss. Tillsammans går vi ut på gatan. "vart ska vi?" Jag kollar mig förväntansfullt omkring. "Får du se" Ett lurigt leende sprider sig på Oscars ansikte. Jag tittar undrande på honom. Höst solen lyser klar på himlen. Löven har börjat falla från sina grenar. En liten grupp tonåringar står samlade utanför ingången.

"Är det okej om vi tar några bilder med er?" Jag flyttar automatiskt på mig. Felix tar tag i min hand. "Gå inte" Viskar han i mitt öra. Därför står jag kvar och är med på bilderna.

"Vänta, är inte du Zelda" En av tjejerna kollar frågande på mig. Hon har lockigt blont hår och isblåa ögon. Jag nickar. Hon spricker upp i ett leende. "Å, coolt. Kan jag ta en bild" Jag släpper Felix hand.

Ogge

"vad ska du ha?" Jag sluter upp bredvid Zelda. Felix, Omar och Oscar står koncentrerade och väljer bland de olika vattenflaskorna, eftersom vi inte får äta godis nu innan uppträdande. Hon biter sig fundersamt i läppen. Den lila gesten får mig att vilja kyssa henne här och nu. För att inte följa impulsen knyter jag hårt händerna utefter sidorna. "Jag har ingen aning, Loka med päron smak?" När hon nämner dem dras mina tankar tillbaks till kvällen när jag och hon hade film kväll. Jag nickar tveksamt. "Tror det" Mumlar jag och kollar ner på mina fötter. Hon placerar en hand på min axel. "Är det någonting Ogge?" Hon granskar mig oroligt. När jag kollar upp ser jag att Felix studerar oss från hyllan. Jag ruskar hastigt på huvudet. "Nejdå, jag är bara lite trött" Jag ler så mycket jag vågar mot henne utan att det ser falskt ut. Hon ser lite osäker ut men släpper det sen. "Jag tror jag ska ta med citronsmak" Hon blinkar med ena ögat mot mig och försvinner bort sen mot Felix, Oscar och Omar. Kvar står jag med en ihålig känsla som gnager hål på mig. Den där blinken hon gav mig. Jag vet att den inte betyder någonting. Men ändå kan jag inte sluta hoppas. Jag vet inte när jag insåg det på det här sättet. Att jag ångrar att jag gjorde slut. Det svider till i ögonen. Jag vänder mig bort för att de inte ska se mig. Oväntat blir jag överfallen av Omar som kastat sig runt min hals. Han snurrar runt mig. "Vad ska du ha?" han leder mig mot hyllan där de andra står. Jag tar en Loka utan att så mycket som slänga en blick på flaskan. Omar ger mig en outgrundlig blick men jag skakar bara lätt på huvudet. Sen går vi bort för att betala allting.