Three different language -||- FOSCAR

~17~

Att jag hade 41 graders feber skulle jag inte säga att man direkt skulle ringa efter sjukvård. Men jag antar att Oscars mamma tyckte det va bäst när jag även hade ont. Fast jag vet inte varför. Det känns som att man borde veta varför man har så fruktansvärt ont i just knät. Men nu vet jag inte varför. Oscar ligger bredvid mig med sin hand på min kind. Det gör mig lite lugnare, så när han tar bort handen lägger jag tillbaka den.
Vi ligger så ett tag. Jag försöker stänga ut allt förutom Oscar och hans hand på min kind.

~*~

Jag måste ha svimmat eller något för nästa gång jag är medveten är jag inte i Oscars rum längre. Det jag ligger på är inte så värst mjukt och omgivningen är år trång och fult med saker. Jag känner inte så mycket. Jag har en mask för munnen, nackkrage eller vad de ät nu heter och en massa sladdar. De flesta sitter i mitt vänster knä och så några som sitter på mitt bröst. Någon håller min hand men jag kan inte se vem. Den som håller min hand tar den iallafall i sinna båda och gör lugnande rörelser.

"It's going to be okey Felix, just don't leave me. I primes that I'll be whit you all of the time I can. So just keep breeding." Det är Oscar som håller min hand. Ett okontorlbart leende tar plats på minna läppar. Ambulansen saktar in farten och svänger runt. Dörrarna till utrymmet vi befinner oss i öppnas. Några drar ut mig och Oscar följer stressat efter. Jag rullas snabbt förbi många dörrar innan vi svänger in genom en. Oscars hand avlägsnats från min och lika så jag från omvärlden. Jag får en spruta i armen som snart får mig att sakta somna. Jag han inte tänka så mycket, dem gjorde något med mitt knä innan jag somnade helt. Skönt, nu känner jag inget.

'Tredjehands perspektiv'

Inne i rummet Felix blev inkörd i undersöker dom honom stressat. Hon som satt i ambulansen misstänkte att en cancer tumör hade växt precis vid en nerv. Om det nu är så då är det bråttom, får dem inte snabbt bort tumören fins det risk för att Felix kommer bli förlamad i hela benet. Det vill vi inte va? Tror inte de.

Oscar, han sitter i väntrummet med en orolig känsla skavande i bröstet. Han har ringt till Felix pappor och dom är påväg.

Oscars mamma Mia slår sig ner bredvid sin son och lägger en hand på hans rygg och säger lugnande
"He'll be okey, just calm down and breathe." Oscar nickar försiktigt till svar och tar några djupa andetag.

"Are you in love with him?" Frågar hon lugnt. Oscar får tänka ett tag. Men vist har det pirrat i magen när Felix rört honom osv men dom har ju bara känt varandra i några enstaka timmar. Vist det kan vara kärlek vid första ögonkast men för att säga att han är kär vet jag inte. Inte han häller för den delen.

"I don't know." Svar Oscar fundersamt.

"He looks like a nice guy."

"Yeh, he is."
"And beautiful." Fortsätter han tomt men lyckligt.

"You are in love." Konstaterar Mia.

"I'm not in love, but interested." Protesterar Oscar men inser att han vist är kär i Felix. "Okey, I'm in love with him." Säger han trumpet och vilar huvudet i sinna skakiga händer. Samtidigt kliver Felix pappor in i korridoren med oroliga ansiktsuttryck. Dem kommer fram till Oscar och Mia för att hälsa.

"Oscar, are you okey?" Frågar Fredrik. Felix ena pappa.

"I'm just worried, but I know that he fix this. He is strong." Svarar Oscar med en orolig rynka i pannan.

💛❌ SUPER VIKTIGT ATT NI SVARAR!!!!❌💛
Ska det här ta lång tid, alltså typ år eller ska den här spontana händelsen ha ett snabbt och lyckligt slut? Har nämligen en ide om det här nu går bra. 😉😘❤️¡ALLA SVARAR NU!❤️😘