~21~

144 12 1
                                    

*nåon vecka senare*

Idag skulle jag få åka hem. Besöket på sjukhuset va ovanligt kort för cancer men operatonen funkade bra. Dock blev det rullstol för min del. Iallafall ett tag framöver.
Jag skulle komma tillbaka om en vecka för att göra prover för att alltid hålla koll på cancern så vi kan upptäcka den tidigt. Med det, bli av med det lättare. Dessutom ska jag ta en massa mediciner som gör en massa olika saker.

Oscar har jag fått tvingat till skolan. Det gick inte så bra. Även fast jag tvingade honom. Fast det gjorde jag ju inte då? Ach, skit samma. Det slutade med att hans pappa kom och typ drog med sig Oscar till skolan. Dock så va han här bara några minuter efter skolan slutat. Han har hjälpt mig med en massa saker jag annars skulle ha missat. Vilket är sjukt skönt. Skulle inte vilja börja plugga direkt när jag kommer hem. Det är inte säkert att jag får stanna hemma länge. Cancern kan komma tillbaka. Då är det cellgifter som gäller... Jag vill verkligen inte. Av det jag hört så mår man inte särskilt bra av det... Taggad? Inte alls. Så om jag bara har några få dagar hemma vill jag inte använda dom till läxläsning. Jag vill göra något med p
Familjen, Cec och Oscar.

Just nu sitter jag, Oscar och minna pappor på rummet jag tillbringat den mästa tiden den senaste veckan i. Eller hur lång tid jag kan ha varit här.
Vi sitter iallafall och väntar på det sista beskedet om att jag ska få lämna detta hemska ställe. Det är nästan så att man mer gärna är i skolan. Hur vi va tvungen att tvinga bort Oscar här ifrån förstår jag inte alls. Det är helt ologiskt att vilja vara här.

--

"Så, det fins inga täcken på att cancern ska komma tillbaka på ett tag men för att vara på den säkra sidan så får ni komma in nästa vecka på tisdag klockan fyra för att ta några prover." Informer en sköterska och går ut igen. Jag sitter i sängen jag legat på i princip konstant den senaste tiden. Vilket va ur tråkigt. Nu kan jag iallafall hoppa runt på ett ben. Inte så länge men några minuter iallafall.

Pappa Magnus hämtar en rullstol som står en bit något. Den rullstolen jag ska förstöra min rumpa i. Den är inte ens skön att sitta i. Man känner inte röven efter en halvtimme i den. Tro mig. Jag provade en gång. Oscar tog med mig på en tur genom sjukhuset och en liten sväng ute under förra veckan...

Iallafall så tar pappa Fredrik ett stadigt grepp runt min midja och lyfter upp mig. Men efter som att jag kan ta mig till rullstolen utan hjälp blänger jag surt mot honom och krånglar mig ur hans grepp. Pappa suckar och låter armarna hänga längst sidorna. Han vet att det inte är någon ide att argumentera emot så han låter mig hoppa dit själv. Men när jag väl sitter ner är pappa Magnus där för att spänna fast vänster benet som även är lite uppåt vinklat för jag vet inte.
Det va viktigt att vänster ben va så still som möjligt. Jag har fortfarande den där knäskydd  saken men det va tydligen inte tillräckligt. Fredrik tar iallafall tag i handtagen och börjar skuta mig framför sig.

"Oscar vill du följa med oss hem och äta middag?" Frågar Magnus. Juste. Vi har haft språk skola varje kväll innan vi sover. Oscar är riktigt duktig. Han har lärt sig jätte mycket. Nästan fem ord varje kväll på både svenska och teckenspråk. Han lärde sig bäst på teckenspråk vilket gör mig varm och glad.

Pissdåligt... Okej skrev det på knappt en timme mitt i natten. Det är ett tråkigt mellan kapitel men sånna behövs också😑 puss, kram och hörs😘❤️

Three different language -||- FOSCARDove le storie prendono vita. Scoprilo ora