Three different language -||- FOSCAR

~15~

Ååå, fan vad hårt och kalt det är. Oscars säng vi väll mjuk som jag vet inte vad? Jag öppnar försiktigt ögonen och kollar mig runt. Vi befinner oss på ett tak... Vad fan gör vi här? Jag tänker tillbaka till gårdagen och drar slutsatsen att vi måste somnat här och hans mamma eller pappa kommit upp med en filt. Min blick sveper runt ett tag över de nattsvarta Stockholm och landet på den sovande killen vid min sida. Han är fin även när han sover. Han är alltså alltid fin.
Jag väcker honom lite försiktigt då jag inte har någon lust alls att sova kvar här. Han öppnar motvilligt ögonen och kollar sig förvirrat omkring. Han värkar förstå vad jag menar så utan ett ord reser han sig och klättrar ner för stegen igen. Jag följer hans exempel och möts av ett par armar runt min spinkiga kropp. Det pirrar till imagen av hans beröring. Jag kan fan inte vara kär i honom... Jag har känt honom för kort tid för att det ska vara möjligt. Det är inte logiskt något sätt.

"It was cold up there." Viskar han grötigt en bit från mitt öra. Jag ler och mumlar något jag själv inte vet vad. Han bär upp mig i sin famn. Det pirrar till i magen igen. Det är så härligt. Man blir så satans glad. Med vingliga steg går han mot sängen med mig fortfarande i sinna armar. Han lägger ner mig i sängen innan han själv lägger sig ner. Vi kryper ner och jag iallafall somnar nästan direkt.

*felix drömmer*

Jag går och går längst en oändlig korridor. Den är heller seriöst oändlig. Väggarna är svart, vit smal randiga. Dem rör sig inåt, dem rör sig utåt. Men gången blir bara trängre och trängre. Bakom mig hör har rasslande och väsande ljud. Jag kan inte vända mig om, det går bara inte. Jag får upp en bild om hur det ser ut bakom mig. Det är stora svart grå monster med punktlig rygg och korta fram den. Bakbenen är muskulösa och långa. Fötterna är en blandning av mäniskofötter och tassar. Den har litet huvud men stort gap fult med vassa tänder. En röd vätska droppar långsamt ner från käften och skapar ekande dropp ljud när de når marken. En dör växer fram en bit fram. Den är i mörkt tär och har små detaljer längs kanterna. Jag dras mot den och bokstavligen går igenom träet. Det gör ont. Det fastnar träflisor i huden som Sticks. Jag faller, faller, faller och faller. Det tar aldrig slut. Det är tyst helst knäpptyst. Det är bara de vinande ljudet från min fallande kropp som tyst fyller minna öron. Jag försöker skrika men det är som min kropp inte förmår sig att göra något alls. Jag bara faller, längre och längre ner. Det är mörkt. Inget ljus når minna ögon. Jag faller längre och längre ner. En bild på Oscar fyller plötsligt mitt synfält. Men jag faller fortfarande. Det går fortare jag faller fortare. Bilder på Oscar vindilar förbi i huvudet på mig och jag bara faller fortare. Minna ögon tåras och min kropp börjar snurra en obehaglig känsla fyller min kropp jag blir spyfärdig. Tårarna skvätter runt mig. Jag faller fortare. Jag blir yrare och yrare. Det känns som jag ska spricka. Det slutar plötsligt snurra och min omgivning blir svart, vit randig som korridoren. Även de här tomrummen blir större och mindre men ändå alltid mindre. Huvet snurrar och tankarna är en ända röra inget faller på plats. En obehaglig huvudvärk fyller upp de stora tom rummen som skapats.

Drömmen fortsätter i nästa kapitel😏😰😈