Three different language -||- FOSCAR

~19~

Jag har cancer. Men jag har tur. Den är botligt. Jag är trött. Hela tiden. Okej hela och hela tiden, dom sa att jag kommer vara trött. Ingen bra sömn och matlust.
Jag vaknar efter operationen. Jag ligger i rummet jag kom in i precis efter operationen. Någon håller min hand. Oscar håller min hand. Jag bli alldeles varm och glad. Jag styrker med tummen över hans hand för att han ska vakna till. Han kollar snabbt upp med ett leende på läpparna. Han har mörka ringar under ögonen och ser otroligt trött ut. Jag flyttar mig åt sidan så han ska få plats vid min sida.

"Come here." Säger jag och klappar på platsen bredvid mig. Han hoppar upp i sängen och lägger sig ner med min hand fortfarande i sin. 

"Sleep." Säger jag kort och tvingar igen hans ögon med minna fingrar. Han fnissar lite men lyder mig. Han lägger sig tillrätta och slappnar av. Han kan inte ha sovit mycket. Jag stänger även mina. Jag flyger snabbt iväg till drömmarnas land. Den här drömmen är mycket härligare än den i natt.

Jag och Oscar sitter på en strand, hand i hand. Solnedgången glittrar mot vattnets vågor små. Luften är varm och vinden blåser mot min arm. En liten blöt kyss lämnas på min kind innan de tre magiska orden flyr din läppar röda. "I love you!" Då svarar jag. Fast på mitt språk *jag älskar dig mer*.
Allt sluter med att vi ligger i sanden och äter upp varandra. Inte bokstavligen men nästan. Det är sand överallt. Stranden är liten men havet stort. Vi klär av oss och blottar oss helt. Hand i hand mot vattnet vi springer. Med lycka, glädje och kärlek. Vi lever för stunden, det är bara du och jag på den lilla stranden.

--

"Felix, time to wake up." Jag öppnar motvilligt ögonen och möts av Oscar. Ett leende sprider sig på mitt ansikte.

"Vi behöver ta några prover och analyseringar så vi kan fixa mediciner som passar bäst fö dig." Förklarar någon äldre kvinna från min högra sida. Jag nickar lite kort innan hon sticker innan nål i mitt armveck. Hon tejpar fast en plast grej som har en nål i sig. Och den nålen sitter i min arm. Antagligen för att mer prover kommer behöva tas.

"Så skulle du kunna berätta lite vad du gjort på dagarna och om du redan äter några mediciner."
Jag blir osäker, jag vill inte prata och kommer inte häller.

"He is dumb." Förklarar Oscar försiktigt. Den äldre kvinnan blir genast läskigt nervös. Hon kan antagligen inte engelska. Hon försvinner snabbt ut från rummet och det blir tyst.

Det dröjer inte lång tid innan en lite yngre tjej kommer in.

"He is dumb." Förklarar Oscar igen.

"Ooo, wait a second." Även hon försvinner ut. En irriterad suck lämnar Oscars läppar innan han ler medlidande mot mig. Jag tar ett stadigt tag om hans hans hand och mimar
*it's okay.*
För jag tror nämligen att han är mer upprörd än vad jag är.

Nästa gång dörren öppnas är det två personer som kommer in. Tjejen som va här innan och en lika gammal kille. Tjejen börjar prata och killen översätter. Min blick faller på killen. Inte för att det är han tecknar utan att han är riktigt snygg. Asså vafan Felix? Ja jag tycker han är snygg. (Ogge) 

Hon börjar plötsligt fråga en massa frågor efter allt

"Tar du några mediciner mot något och i sånna fall vad?"

*Tar du några mediciner mot något och i sånna fall vad?* översätter killen.

*ja, **** mot adhd.* (vet inte vad det kan heta)

"ja, **** mot adhd."

"Okej, blir du lätt stressad eller ledsen utan någon förklaring?"

*Okej, blir du lätt stressad eller ledsen utan någon förklaring?*

*inte så ofta, men det händer.*

"Inte så ofta, men det händer."

"Och hur ofta är de?"

*och hur ofta är de?*

*någon gång i vekan.*

"Någon gång i veckan."

Det där med dikter får jag nog hoppa och hoppas att ni förstår vem som säger vad och gör vad i sista dialogen. Det blev lite rörigt men förs är det tjejen sen killen, Felix, killen, tjejen, killen, Felix, killen osv...

//Emma