Three different language -||- FOSCAR

~35~

Påväg mot Oscar nu. Det är piskallt. Även fast jag har en filt om mig. Jag drar den tätare om mig och huttrar. Cec skyndar på stegen. Vi verkar va framme. Ett litet leende sprider sig på mina läppar innan Cec öppnar dörren. Oscar sitter ihop krupen på sängen och ser ut att försöka stå ut med smärtan. Han vänder hit blicken med ett smärtsamt litet leende. Han har ett skrubbsår på höger kinden som ser ut att inte blöda.

*hur mår du?* frågar ja oroligt och tar hans höger hand.

"Jag måg bra, kom upp så ska jag värma dig." Svarar han. Cec är snabbt framme och knäpper loss mig. Med lite hjälp från Oscars mamma kommer jag upp i sängen som Oscar flyttat sig i. Direkt lägger han sig ner med vänster armen upp i vädret.

"Asså du kan inte förstå hur mycket jag älskar dig." Yttrar han lyckligt och drar in mig i sin famn. Jag lutar min panna mot hans och ler. Jag vill gärna svara på hans fras men eftersom mina händer är typ mosade mot hans bröst är det lite svårt. Istället pressar jag mina läppar mot hans. Han besvarar det lyckligt och drar mig omöjligt närmre.

Tyvärr öppnas dörren och någon kommer in. Oscar suckar djupt och sätter sig upp. Jag vänder mig om men ligger kvar.

"Jaha, vem har vi här då?" Frågar en läkare. Ingen jag känner igen.

"Min pojkvän." Svarar Oscar lyckligt och med en drömmande leende granskar han mitt bleka ansikte.

"Sötaste jag sätt." Hör jag från en av rummets hörn. Cec... Vi andra skrattar lite åt henne. Ja inte Oscars mamma då, hon förstod nog inte.

"Så fint, men kan jag få kolla på din tumme igen?" Säger läkaren som det står Clas på hans bröst. Så skulle gissa att han heter Clas.
Oscar sätter sig upp ordentligt då han tidigare lutade sig mot höger armen.

Clas tar upp hans hand försiktigt inspekterar han Oscars tumme. Den har en lite läskig färg och den har inte direkt normal storlek. Om man säger så...

"Ja, nu kommer det inte bli några problem att röntga den så är det okej om du tar dig till röntgen till forts?" Konstaterar han fundersamt. Oscar nickar till svars och jag sätter mig upp. Cec kommer genast fram med rullstolen och ett ååå, ljud lämnar Clas läppar.

"Är det okej om jag bär över dig?" Frågar han vänligt. Jag nickar till svar och Oscar drar av täcket.
"Jaaa, du är den trevliga killen som tecknar. Lars-Åke har pratat mycket om dig. Han gillar dig verkligen." Säger Clas och bär försiktigt upp mig i sin famn.

"Vi har precis flyttat ihop, säger man att vi är tillsammans?" Förklarar han frågandes. Jag nickar när han satt ner mig i rullstolen och knäpper fast mig runt midjan. Cec knäpper fast mitt ben och jag virar filten som jag lämna kvar i rullstolen tätt om min kropp. Oscar går ner från sängen och med den hela armen håller han halvt om mig.

På lite olika sätt följer vi efter Clas. Det är inte så långt till röntgenrummet. Bara några rum bort. Clas tar med sig Oscar in men vi andra får inte följa med. Genom dörröppningen ser jag att Oscar får lägga sig på en bår. Sen ser jag inte så mycket mer för Clas kommer tillbaka och trycker på en massa knappar. Han går in igen och flyttar lite på Oscars arm. Han kvider till men inte så mycket mer. Clas kommer enen gång ut och trycker på en massa knappar. Nästa gång han kommer tillbaka har han Oscar med sig.