Three different language -||- FOSCAR

~45~

Skola idag, inte långt kvar tills jag slutar nian, skolan har jag fått hjälp med på sjukhuset och av Oscar. Jag har gjort alla prov som ensålänge ska vara gjorda, men ingen vila här inte, en vecka kvar innan betygen sätts och hela veckan är full med prov, matte idag, no och musik imorgon, svenska insamling på onsdag, geografi på torsdag och eventuella om prov på fredag morgon, men jag satsar på att inte behöva göra något sånt. Pallar inte med de, men ändå länge ligger jag faktiskt på över godkänt i alla ämnen, geografi, bild och faktist matte är en av mina favorit ämnen och där ligger jag på ett B, i alla dom, jag har faktiskt bara ett E och de är i religon... Men asså näven orkar. I slöjd, svenska, alla no ämnen ligger jag på ett C medan spanskan är ett D, där är även idrotten, de va en av mina favorit ämnen men tyvärr har de blivit lite svårt, med cancern och allt, så ett D är jag riktigt stolt med.

Jag, Cec och Oscar sitter på en bänk i väntan på att första lektionen ska börjar, är sinne alls taggad för den faktiskt, matte prov direkt... Men då är de gjort, matte må vara kul men inte så här på morgonen. Man är fett seg, både i kroppen och i hjärnan...

"Vi ska nog börja ta oss mot klassrummet nu." Säger plötsligt Cec och reser sig upp, utan vårt samtycke tar hon sina böcker och går. Jag sänder Oscar en förvirrad blick innan även han reser sig upp. Han sträcker fram en hand för hjälp men kan faktiskt ta mig upp själv. Gå också för den delen, men jag kan varken springa, hoppa eller dansa, bara gå, sitta och stå. Pisstråkigt men vad ska man göra. De är mer än inget.

Han tar roat min hand och tillsammans går vi otroligt nära varandra upp mot klassrummet vi ska ha nästa lektion i. A302 faktiskt.
Är trappen, bestående av tio trapp steg hoppar jag upp förmodan Oscar försöker få mig att låta honom bära min "sjuka" kropp, hans argument jag inte lyssnar ett dugg på. Väl uppe på trappen suckar han bara men öppnar för mig. Jag lämnar en puss mot hans kind och tar tillbaka hans stora trygga hand.

Matte Maria, hon vi har i matte -na hää, "matte Maria"...- har redan öppnat dörren, hon står i öppningen och hälsar lika glatt som vanligt på alla som stiger in. Vi är inget undantag. De va evigheter sedan jag hade lektion med henne, jag må ha varit här både torsdag och fredag förra veckan men ingen av dagarna har vi matte. Dessutom är de så hektiskt med allt, båda för lärare och elever, den här våren har på något konstigt sätt gått mycket snabbare än vanligt, den brukar gå fort men inte så här. Men snart är de över, på fredag kväll kan vi andas ut och bara njuta av den lugna stunden. Första på två veckor. Jag och Oscar ska gå på bio!

Lika dåligt som flummigt men jaja, mellan kapitel får bli lite så, nästa är sista och efter de är de bara en epilog kvar, hur långt de blir är oklart men nu i förhand skulle jag tro att de tar ett bra tag att skriva. Och läsa!!😁😁 eller inte... Jaja. Ha det bra så hörs vi!