Three different language -||- FOSCAR

~26~

Felix har somnat. Han och Oscar är på väg hem till Oscar. Dom är utanför Oscars hus nedanför trappen upp till ytterdörren. Oscar går snabbt upp för trappen och läser upp dörren. Han ställer den på vid gavel och går ner till sin sovande kompis igen. Med försiktiga rörelser knäpper han upp banden som håller kvar Felix i rullstolen. Hans starka armar lyfter upp den tunna Felix i famnen och hans ben bär dem båda upp för trappan, in i huset och upp till Oscars rum. Han lägger försiktigt ner sin kompis i sängen och bäddar försiktigt ner honom. Försiktigt smyger Oscar ut ur rummet, ner för trappan och ut till rullstolen som Felix tidigare suttit i. Han tar med sig den in och stänger dörren om sig.

Med lugna steg går han mot de enorma köket där han fixar något att äta till både sig själv och Felix. Oscar tar med sig två toast med Nutella och två glas äppeljuice upp till rummet igen där han finner en vaken Felix. Han har alltså vaknat. Nahä. You don't say... Oscar går fram till sängen och sätter sig på den. Han ställer mellanmålet på nattygsbordet.

"It hurts." Ytrar Felix med gråt på rösten.

"Anything I can do?" Frågar Oscar och lyfter upp sin kompis i knät. Felix skakar på huvudet och borrar in ansiktet i Oscars halsgrop.

"Are you hungry?"
Oscar får inte så klart svar, en väldigt oklart mummel. Men efter som att Felix bör äta så tar han svaret som ett ja. Han lyfter försiktigt upp Felix högre upp i knät till en mer sittande position. En av smörgåsarna han tidigare bredde dela han på fyra och för en av bitarna mot Felix slappa mun. Felix tar ett litet bett av mackan som han några få gånger tuggat och sväljer. Det här tar verkligen kol på honom.

"I'm tired." Mumlar den halvt sjuka pojken i son kompis knä.

"Just this bite. Sen vuill jag sover med deig." Oscare svenska går framåt. Ett litet leende sprider sig på killarnas ansikte. Oscar fortsätter långsamt att mata Felix ända tills hela makan är uppäten. Eller ja en fjärdedel. Dom lägger sig ner med Felix framför Oscar i skedning eller vad fan det heter.

Felix somnar snabbt i Oscars trygga famn med nu inte lika ont i knät.

Alldeles för kort kapitel men det va även alldeles för länge sedan jag uppdaterade... Så kände att det behövdes... Dessutom händer det ingenting häller så kommer hoppa mer i tiden😉 nu måste jag skriva en saga till skolan som ska vara inskickad om alldeles för kort tid. 00:00 till min granne aka svenskläraren/mentor/idrottslärare😅 by by, hey svays, syns och hörs imorgon, om en väcka, ett år,eller aldrig!😉 ingen vet och kommer inte veta förens nästa gång vi hörs.