Three different language -||- FOSCAR

~20~

Jag hade fått en nedrans massa piller jag skulle ta olika mycket av olika tider på dygnet. Jag fick inte dricka alkohol. Redan uteslutet. Är inte 18 och det är ändå inte på något sätt bra för kroppen. Vist jag skulle vilja smaka men det är inget jag kommer längta till. Jag får även inte flytta mig ur sängen utan hjälp eller uppsikt. Jag får inte använda vänster ben i minst en månad framöver vilket betyder kryckor eller rullstol. Asså jag kommer inte klara av att inte röra på mig ordentligt. Jag kommer inte kunna sitta still. Asså ¡FUCK CANCER! Det är så jävla onödigt. Alla dödliga sjukdomar är fullkomligt onödiga. Vad ska man ha dom till?

Anyways, jag sitter i Oscars knä och väntar på ett dem ska sätta på något runt mitt knä. Jag bryr mig inte så mycket om vad det är. Bara de hjälper. Mot vad spelar inte så stor roll bara den inte är fullkomligt onödig. Cec skulle komma över om ett tag. Pappa och pappa va över lite tidigare men jag körde hem dom. Inte bokstavligt, men jag ville inte ha dem kvar. Kände mig bara mer sjuk om dom höll på som dem gjorde. Jag gillar det inte.

Jag hade inte så ont. Inte på de sättet som i natt. Vänta, ja de va inatt. Iallafall. Smärtan inatt va obehaglig och rent utsatt skit jobbig. Inget man vill kämpa för särskilt länge. Nu gör det mer sår ont. Som om man ramlar och skrapar upp knäna typ. Ja precis så.

Dock blir minna ögon tyngre och och sömnen blir allt mer välkommen. Jag lägger mig tillrätta och låter kroppen flyga iväg till drömmarnas land.

--

"Felix, time to eat." Nej jag vill inte äta, jag vill sova. Jag muttrar irriterat och gormar in mig i Oscars bröst.

"Felix, it is important that you eat if you can get healthy."
Jag skakar på huvudet.

"I feed you" han sätter mig försiktigt upp. Jag gnyr lite men öppnar motvilligt ögonen.
På en bricka fins en talrik med potatismos och väl skurna köttbullar.

Oascar tar en köttbullsbit och en liten klick mos. Han för maten mot min mun. Jag öppnar den motvilligt och tar emot maten men orkar inte tugga den så jag sväljer direkt. Oscar lassar en till sats som jag äter upp.

Nu har jag ätit hälften och är proppmätt. Vad kan det ha varit från början? Fem hela köttbullar?
Jag lägger mig tillrätta igen och försöker somna om. Oscar stryker försiktigt min kind. Jag öppnar ögonen och kollar mot honom. Han ler, likt mig. Det är i Oscars famn jag mår som bäst. Den där knä grejen har dom satt på. Jag kan inte röra knät på något sätt. Vilket är störande. Sjukt störande. Men jag har inte ont alls. Det är possessivt.
Innan jag somnar känner jag att Oscar lägger sig ner bakom mig och virar sinna armar runt min kropp och lämnar en lätt kyss i min nacke. De får mig att le och jag lägger minna egna händer på hans. Små lätta puffande andetag når min nacke och håren reser sig. Jag är kär. Jag är kär i Oscar. Vad han heter i efternamn vet jag inte än. Men ska fråga nästa gång jag vaknar.

Kort kapitel😅
Måste bara skryta lite och göra lite reklam.

Först så måste jag tacka de 5-6 som röstat på varje kapitel. Och så måste jag skryta om att jag har 100 röster på den är boken med cirkus 350 reads.
Men på en annan bok jag skrivit har jag 94 röster och närmre 600 reads☺️ 😅

Den boken med cirkus 600 reads kommer upp på de här kontot när min telefon vill samarbeta i några minuter😅❤️😘

Hörs och ses, ni är bättre än bäst!😘💗

Juste, glömde att säga att ni bör gå in och läsa min andra bok😎 16 kapitel på gång... Fast det tar ett tag tills det är färdigt är endel innan som måste skrivas...