Three different language -||- FOSCAR

~22~

"Oscar, ska vi köra hem dig eller hänger du med oss?" Frågar Magnus när vi är på väg mot bilen. Juste vi hade lite språk lektioner på kvällarna innan vi skulle sova. Oscar va faktiskt riktigt duktig. Han är bättre på teckenspråk än svenska. Vilket värmer mig. Då kommer vi kunna konversera bättre när vi är med andra.

Han får tänka ett tag på vad pappa faktiskt kunnat sagt men skiner upp innan ett förbryllad rynka uppstår i hans fina panna. Han försöker svara på svenska. Han är så söt.

"Hoem till ear?" Omg han är för söt! Jag fnissar lite och nickar glatt. Han slår till mig lite lätt på axeln men ler generat.

Pappa Magnus öppnar bildörren till baksätet och pappa Frederick kör mig närmre. Jag hoppar försiktigt in i bilen och spänner fast mig. Oscar kommer snart in på andra sidan. Likt mig knäpper han fast bilbältet. Han vänder upp blicken mot mig med ett brett leende. Mitt leende växer när han även tar min beniga hand i sin lite mjukare. Jag har inte ätit så mycket om man säger så. Tur nog att jag är vrålhungrig nu.

Papporna försöker få ihop rullstolen så den får plats i de lilla utrymmet där bak.
Oscar knäpper frustrerat upp bältet igen. Jag ger honom en frågande min men förstår snabbt då han hoppar till mitten sätet. Sömnen kryper fram och ögon locken blir genast mycket tyngre. Jag lutar mitt huvud mot hans axel och sluter ögonenen.
Att jag ska sova så mycket... Det börjar bli tråkigt. Dock är det väldigt skönt men, men. Med handen han inte har i mins strycker han försiktigt min kind. De får mig att le innan jag somnar.

--

"Felix, time to eat."
Han lyfter upp mig i sitt knä. Jag vill inte äta, inte nu. Så han får endast en grymtning till svar.

"Pizza." Motar han och det sitter aldrig fel. Jag vaknar snabbt till med ett brett leende på läpparna och nickar ivrigt. Oscar börjar skratta. De gör mig otroligt glad.  Han tar upp kartongen från golvet upp till sängen. Vi ska alltså äta i sängen. Helt plötsligt blir jag så där super hungrig och attackerar pizzan. Han fortsätter skratta åt mig men börjar likt mig ta för sig av pizzan.

"Movie?" Frågar han med munnen full med pizza. Jag nickar och hoppar ner från sängen för att ta mig till skrivbordet där min MacBook står men Oscar stoppar mig genom att ta ett stadigt tag runt min midja och dra upp mig på sängen igen. Jag suckar irriterat men lyder honom.

"You'r sick." Förklarar han busigt och går själv efter datorn.

"I'm not." Försvars jag trumpet.

"Okey, but you'r not full healthy." Svarar han med överlägsen mening på vägen tillbaka. Jag suckar för jag orkar seriöst inte prata nu. Han ler och slår sig ner i sängen igen. Jag tar själv datorn ifrån honom och loggar in. Han tar tillbaka den och klickar sig vidare mot Netflix. Han ställer datorn på sängen och en film börjar spelas.

När jag jag ser vilken film han valt säger något mig att han vill höra mig sjunga igen... Han ler busigt som jag besvarar med ett liknande. Han drar upp mig i sitt knä och lutar sitt huvud mot min axel. Jag ler, åt både honom och filmen. Pizzan är som bortglömd. Jag är inte hungrig längre. Mätt som en plätt. Tanken får mig att fnittra lite. De va sånna ord man sa när man va liten. Fast jag är ju liten. What ever...