The Suicide Room • Foscar

E I G H T

När jag anländer till klassrummet sitter han redan där, Oscar. Att han sätter sig där frivilligt är underligt. Ingen vill sitta bredvid mig, killen som mördar med blicken. Den ända som satt med mig frivilligt var Erik, men nu sitter Oscar där, på Eriks plats. Jag går med långsamma rörelser till änden av klassrummet, vi utbyter en intensiv ögonkontakt, och när jag slår mig ner på platsen bredvid finns den fortfarande kvar.

"Varför?" han bryter tystnaden, och med förvirrade ögon tittar jag på honom, försöker hitta svar.

"Vadå varför?" vi tittar fortfarande i varandras ögon, jag undrandes och han svarandes.

"Varför tog han sitt liv? Varför i ditt rum?" snabbt kopplar jag det till att han pratar om Erik, och i samma sekund vänder jag blicken. Jag vill verkligen inte prata om detta, och särkilt inte med honom.
"Jag förstår att det är jobbigt men att prata om det kan hjälpa dig."

Jag vänder blicken åt hans håll, kämpar med att hålla tillbaka tårarna.
"Han hade problem hemma, så han bodde hos mig. En dag fick han ett sms från sin mamma där det stod mycket grova ord. Han har länge innan det skadat sig själv, hans armar var fulla med ärr."

Jag tar en paus, försöker hämta mig så jag kan lyckas med en stabil röst.
"Smärtan rakbladen gav honom hjälpte inte längre, den var för välkänd. Så en dag när jag var på träning och mina föräldrar på affärsresa stannade han ensam hemma."

Ännu en gång tar jag en paus, försöker andas in och ut i ett normalt tempo.
"J-jag ha-hade söm-sömnproblem, och mina ta-tabletter stod på s-skrivbordet. Han tömde h-hela, a-alla var b-borta, sa-samma med h-honom." En stilla tår rinner ner längst min kind, skapar en väg för nästa salta droppe.

Oscar drar in mig i sin famn, och förvirrat rycker jag till. "Du behöver en kram." Jag nickar som svar och låter honom hålla om mig. Klassrummet är tomt på folk, vilket jag är glad över. Om de skulle se mina tårar skulle det bli slut med bra status, slut med en bra plats i rankingen. Slut på allt.

Med försiktiga rörelser stryker Oscar mig över ryggen, och helt mot mina regler tycker jag om det. Det är skönt att ha någon nära.

"Ska vi dra?" Hand fråga förvirrar mig ännu mer. "Menar du skolka?" frågar jag och får en nick som svar.  "Jag är ändå trött på detta skitstället."

Han reser sig upp, och med försiktiga rörelser hjälper han mig själv ställa mig på fötter. Snabbt rör vi oss ut från klassrummet så ingen hinner komma på oss. Väl ute på skolgården stannar han upp och vänder mig mot sig.
"Jag ska hjälpa dig."

•••

Tycker synd om mina älsklingar som inte vann Guldtuben ):