The Suicide Room • Foscar

T H I R T Y S E V E N

Felix har bett oss om ett papper, och redan då visste vi vad hända skall. Ändå gav Hans honom ett block och en blyertspenna, Felix tackade så mycket och mer hörde vi inte av honom. Den officiella versionen är att han själv kom till oss, för att ta sitt liv i sin bästa väns rum. Den senaste månaden har han hela tiden varit hemma och vägrat gå ut på grund av sorg. Om sanningen kommer ut, må ni träffa Felix så småningom. Inga vänliga hälsningar, Agneta, Hans och Jonathan. 

Jag har tappat räkningen på hur länge jag suttit här instängd, i den kalla källaren utan mat och ljus. Det ända Agneta och Hans skänkt mig det senaste var gamla rester, blocket jag just nu skriver i och en penna. Det var ändå ganska snällt när man tänker efter. De är ju fortfarande Hans och Agneta, inga älvor som ger magiska presenter när man bara ber om det. 

Hursomhelst, skriver jag detta av en anledning. Jag skriver detta som ett förlåt till min livskärlek Oscar, för att jag gav upp istället för att kämpa. Så Oscar, om du läser detta; förlåt så hemskt mycket. Förlåt att jag tillslut gjorde detta, istället för att slåss tills jag såg solstrålarna utanför. Jag tror jag bara är för svag för dig, älskling. Du förtjänar så mycket bättre än en jävel som tillslut tog sitt liv. Jag känner bara att detta är rätt, självmord det vill säga. Men snälla hata mig inte för mitt val, jag behöver detta. Även om det jag mest behöver är dig och din närhet, då du kysser mig och uttrycker din kärlek till värdelösa mig genom både ord och handlingar.

Så patetiskt av mig att jag just i denna stund gråter floder.

Även om jag skulle kommit ut härifrån, skulle du aldrig kunna älska mig, Oscar. Jag har nya ärr, överallt på kroppen. De är stora och många, älskling. På under- och överarmarna, på låren, höfterna, axlarna, vaderna, magen och till och med på fingrarna. Jag är så förstörd, hjärtat. Det jag helst skulle vilja, var att du kysste bort alla ärren där smärtan sitter kvar och gjorde mig hel. Men det går inte på så vis, utan jag är tvungen till ett annat sätt.

Snälla, hamna inte på ruta ett igen, som du gjorde efter att Erik har begått självmord. Om du kommer skada dig på vilket sätt som helst, kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv, även om jag inte tror på den hela liv-efter-döden-grejen. Och om ett andra liv, där uppe eller där nere verkligen finns, kommer jag vaka efter dig likt en hök. Jag kommer kämpa så du upplever allt det positiva efter min död, inte det negativa.

Och älskling, snälla, ha inte svarta kläder på min begravning. Ha blått, likt våra hoodies.

Som sagt förtjänar du så mycket bättre än mig, och som tur flyttar min familj till andra sidan stan och en annan flyttar in. Om jag kommer ihåg rätt, har familjen en son i din ålder älskling.

Jag älskar dig, Oscar, men snöret som oskyldigt hänger från taket är här för att skilja oss åt.

Med kärlek, din Felix.

····
Jag gråter.

Som jag någon gång i tidigare kapitel sa, kommer en epilog som slut på denna storyn, eller så fortsätter den i en tvåa. Ni får välja, faktiskt. Innan tror jag ni valde en tvåa, men vad säger ni nu när Felix är DÖD och tvåan kommer att vara med Ogscar-shippet? Då kommer även en epilog på denna, och blir prologen till tvåan.

Jag känner mig verkligen hemsk. Jag dödade min favorit i bandet, OCH DET VAR IDÉN FRÅN FÖRSTA BÖRJAN. Dessutom vill läsare döda mig hahahah (ja, jag pratar om dig MitaTheOwl )

Aja, ni får nu bestämma er och så ser vi vad som händer (;