The Suicide Room • Foscar

Paus..?

Hej.

Jag vet inte äns hur jag ska börja detta, men jag känner ingen inspiration eller ork för att skriva just i stunden.

Igår blev jag och Patryk påkomna av min pappa att sova tillsammans, i samma säng. Min pappa reagerade starkt åt det, och redan kvällen samma dag var Patryk på en båt tillbaka till Polen. Och jag känner mig så jävla tom, för mitt ljus åkte bort från mig igår.

Det var han som fick mig att le det RIKTIGA leendet sedan sju månader, då min bästa vän lämnade mig bakom sig. Och det leendet var på mina läppar varje dag då han var vid min sida, men min pappa vägrar förstå att mina ärr och sår är där för en anledning, och att utan Patryk är de ännu fler.

Han vägrar inse att jag har varit GLAD med Patryk, så som jag aldrig är annars. Utan Patryk skulle jag sitta inne på mitt rum, slösat bort sommarlovet med att stirra i min telefon eller vägg. Och nu gör jag samma sak, stirrar in i mobilen eller väggen.

Han har inte varit vid mig en natt, och jag kunde inte sova pågrund av det. Jag höll om mig själv, så som han gjorde. Jag hade hans tröja på mig. Jag rökte nästan ett packet cigaretter, men ändå kunde jag inte sova i lugn och ro. De sömnlösa nätterna är tillbaka, jag känner det djupt inne i mig.

Och jag vet inte när vi träffas igen. Jag vet inte om jag ska till Polen i sommar, och han skulle inte kunna komma hit igen. Jag har även frågat om han kan flytta till Sverige, men han kan inte. Han ska börja universitetet i oktober.

Fan, förlåt.

Jag känner mig inte stark nog att skriva på denna, så jag tar en paus. Jag kommer såklart vara aktiv här, men bara som läsare. Jag hoppas vi syns i kommentarerna eller något, då ni är väldigt viktiga för mig.

När jag kommer tillbaka vet jag inte, men jag lovar att ett kapitel kommer någon gång.

Jag önskar er ett fortsatt bra sommarlov. Jag älskar er.

// Adrianna.