Med ett ryck väcks jag och sätter mig upp i sängen. Andningen är hög och ojämn, blicken flackar och försöker få en förklaring av vad som just hände. Med en svagt darrande hand drar jag i mitt hår och känner hur tårarna är nära.
En nyvaken Oscar sätter sig upp och försöker förstå sig på situationen, men hur om inte äns jag förstår?
"Vad händer hjärtat?" Hans raspiga röst samt smeknamnet han yttrar lugnar mig en aning, men när händelsen i drömmen spelas likt en video på repeat i mitt huvud kommer rädslan tillbaka.
"Hallå Felix, vad händer?" Han tar tag om mina kinder med sina mjuka handflator och tvingar mig att se in i hans ögon.
"Oscar.." Kvider jag fram och de få tårar som hunnit samla sig i mina tårkanaler rinner över. Med en snabb rörelse blir jag indragen i Oscars varma famn med hans lugnande ord klingande i öronen. Efter en stund är jag någorlunda lugn och kan andas normalt.
"Okej gubben, berätta vad som har hänt." Säger han då han märkt att mitt skakande har upphört. Min kropp separeras en aning från hans så jag möter hans blick.
"Jag hade en mardröm.. Och i den levde Erik fortfarande. När du fick reda på det gick du direkt till honom. Du var otrogen, och sedan lämnade du mig för honom. Du sa att du aldrig älskat mig, att jag aldrig betydde något för dig. J-ja-jag klara-ade inte det så, så jag be-begi-ick själ-älvmo-ord."
Tårarna strömmar likt floder nerför kinderna ännu en gång och en snyftning lämnar mina aningen spruckna läppar. Oscar ser på mig några sekunder utan att göra något, men när ännu en snyftning hörs reagerar han. Min svaga kropp dras till Oscars famn i ett desperat grepp och blir kvar där, skakandes och hulkandes.
"Schh älskling, det är bra. Allt är bra." Viskar han, och till min förvåning hörs gråt i hans röst.
Försiktigt drar jag ifrån och tittar djupt in i hans vackra, blåa och tårfyllda ögon.
"Oscar, varför gråter du?" Viskar jag likt honom själv och han suckar.
"Du ska inte behöva tänka i sådana banor, inte drömma heller. Jag är dig trogen mer än något annat, jag lovar på Eriks gra-" Våra viskningar och hans röst känns rätt i stunden som denna, men ändå vill jag få tyst på honom. Så istället för att lyssna på hans förklaringar lutar jag mig fram och möter hans läppar med mina. Kyssen blir mer intensiv för varje sekund som tickar förbi, men avbryts när jag inte kan stoppa leendet till att ta plats på mina läppar.
"Vad ler du åt?" Frågar Oscar och när hans fuktiga andedräkt möter min hud på hakan ryser jag av välbehag.
"Dig." Viskar jag tillbaka och lutar mig för ännu en kyss.
••••
Damn, längsta kapitlet på länge.
FOSCAR STORYN KOMMER INNOM KORT BABES! Sandman-fanficen kommer någon gång i tiden, ni slipper den inte (;
Ha det bäst <333
Update: fuck heller, kom inget vidare med den hahahah. Blir nog något annat till 2017
YOU ARE READING
The Suicide Room • Foscar
FanfictionDetta är mitt rum, rum fullt av sorg och självskadebeteende. Detta är min plats, min plats jag kallar för "självmords rummet".
