1 juli '15 - en vecka senare.
"Jag gick in i huset från träningen pratandes med mamma via telefon. Jag la på för att gå upp och se hur det var med Erik. Han var hemma från träningen på grund av sin fot som han skadade förra träffen på fotbollsplanen. Snabbt gick jag upp för trappan och in till mitt rum, som jag då delade med Erik. När jag klev in s-såg jag h-honom sitta vid s-skrivbordet med b-blodet rinnandes längst a-armarna. Det kom som en c-chock även om j-jag visste att han gjorde d-det, det vill säga skada sig s-själv." Jag är tvungen att pausa min historia och återhämta mig. Polismannen som sitter framför mig i sin skrivbordsstol säger att det är okej om jag inte vill berätta, det är okej om jag inte klarar det. Men så envis som jag är fortsätter jag.
"Nästa sak jag märkte var hans telefon i ena handen och en burk i högra. Jag viskade hans namn upprepande gånger, men hans ögon som var slutna förblev det och han rörde inte en muskel som ett tecken på liv."
Polismannen antecknar i ett block framför sig, vilket jag tycker är hur löjligt som helst eftersom det finns en apparat mitt på bordet vi sitter vid och spelar in.
"För varje steg jag tog mot honom såg jag tydligare och tydligare att det var burken jag förvarade mina tabletter i. Tabletterna tar jag på grund av sömnsvårigheter, och just den dagen glömde jag låsa in dem." En suck slinker ur mig, hur kan man vara så dum och glömma att lägga tillbaks dem?
"En tom flaska vin låg omkull vid stolen, och då visste jag mycket väl vad som hände." Jag får verkligen anstränga mig med att svälja ner den klump med tårar som bildats i min hals. "Jag skrek av sorg."
Tårarna bakom ögonlocken blir allt flera och allt svårare att kämpa emot. När en ensam tår rinner ner längst min högra kind öppnar jag munnen för att fortsätta.
"Jag s-satte mig på g-golvet bredvid stolen h-han suttit i och tog t-tag i hans h-hand. Den har redan hunnit b-bli kall, vilket s-skrämde mig en aning. Jag satt där o-och bara höll h-hans hand i flera minuter i-innan jag ringde efter e-er och en a-ambulans."
•••
Lost girl
ŞİMDİ OKUDUĞUN
The Suicide Room • Foscar
Hayran KurguDetta är mitt rum, rum fullt av sorg och självskadebeteende. Detta är min plats, min plats jag kallar för "självmords rummet".