The Suicide Room • Foscar

S E V E N T E E N

"Oscar?" Min bästa väns namn lämnar mina läppar och han hummar tyst som svar vid min sida.

"Varför går du i andra ring om du är 97:a?" Blir min fråga och en suck hörs från hållet han sitter på.

"Jag har fått gå om ett år kan man säga." Blir hans svar och jag nickar med huvudet fullt av ytterligare frågor.

"Varför?" Blir den första av alla, och ännu en suck hörs.

"Jag har varit tvungen att ligga på sjukhus." Oroligheten stiger inom mig och jag sätter mig upp och möter hans blick.

"V-va? Varför, Oscar?" Får jag oroligt ur mig och han rätar upp ryggen.

"Jag har inte mått så bra bara." Att han försöker lugna ner mig hjälper inte, för här sitter jag och tycker synd om mig själv när min bästa vän själv inte mått bra en gång i tiden.

"På vilket sätt 'inte mått bra'?" Frågar jag och gör en gest med pek- och långfingret för att förtydliga mina sista ord. Oscar suckar återigen och slår ner blicken i sängens mjuka lakan.

"Psykiskt." Viskar han fram. "Jag fick ligga på mentalsjukhus i nästan ett år pågrund av mina självmordstankar." Även om hans viskningar nästan inte når mina öron hör jag, och av hans yttrande chockas jag.

Oscar har haft självmordstankar.

••••
Förlåt så jätte, jätte, jättemycket för min uppdatering!! Både för att det är jääääätte korta kapitel men också för att det finns sådana luckor mellan uppdateringen. *Får skuldkänslor*

Och snälla, skriv något roligt. Jag har varit med om en JÄTTEJOBBIG sak idag, och mitt humör är down under the floor.

Ha en fortsatt bra dag, finisar ❤️