The Suicide Room • Foscar

T H I R T E E N

Jag sitter och pratar med Oscar som sitter mitt emot. Några gånger sneglar jag åt vänster för att syna den gråa stenen och de snirkliga bokstäverna.

Erik Karl Nilsson
Född: 15 februari 1997
Död: 24 juni 2015

"Och nu fick du veta allting." Säger jag tillslut, suckar och ställer mig upp. Jag borstar av det smuts som fastnat på mina byxor och väntar på att Oscar också ska bli redo. Efter drygt fem sekunder står han vid min sida och drar in mig i en kram.

"Schh, det är okej." Inte förens då märker jag mina tårar som lugnt rinner ner för mina kinder. "Allt kommer att lösa sig, jag ska hjälpa dig." Och där går det för mig. Jag brister ut i storgråt och kollapsar i Oscars famn. Han drar med mig till en bänk och sätter mig i hans knä. Försiktigt vaggar han oss fram och tillbaka med armarna runt mig.

"Tack Oscar." Mumlar jag mot hans halsgrop.

"För vadå, Felix?" Frågar han lugnt och stryker mig längst ryggen.

"För att du finns." Viskar jag och ler, han kan ändå inte se mig.

•••
Det verkar som att Oscar hela tiden säger att han ska hjälpa men aldrig gör det..?

Jag har prov i samhällskunskap imorgon och jag kan inte något! Dels för att jag varit hemma så mycket pågrund av mitt mående men också för att jag inte kan koncentrera mig på lektionen för att min lärare är sneögd (eller vad det heter). Varje gång hon tittar på mig ser hon typ kastanjeträdet utanför?

Men okej, ha det så gött ❤️❤️