The Suicide Room • Foscar

T H I R T Y F I V E

O S C A R E N E S T A D

Med skakiga fingrar öppnar jag kuvertet Susan åter igen reckte till mig i ren panik. Helst av allt skulle jag bara slängt benen på ryggen och stuckit härifrån, men eftersom detta är angående Felix tvingar mina inre krafter mig att stanna.

Kuvertet är öppnat och med svettiga fingrar vecklar jag ut A4-pappret som gömmer sig inuti. Helt ovetandes håller jag inne ett andetag, och när trycket i bröstet och illamåendet visar tecken på sin existens börjar lungorna snabbt jobba igen.

Plötsligt känner jag Susans darriga hand på min axel, som får mig med en klump i halsen att titta ner på pappret jag tryckt mot bröstet i desperation att inte få veta innebörden av texten som där befinner sig.

Ljuden tonar ut och synen blir suddig av tårar. Efter en stund hörs diskmaskinens oväsen som något långt bort och lätt som en plätt skulle jag tagit fel på en zebra och en åsna. Huvudet snurrar likt på Lisebergs snabbaste karusell och magen knyts.

Jag vet vad som står där, men jag vill inte mötas av verkligheten där mina aningar är sanna. Jag tappar balansen och mina ben viker sig åt alla möjliga håll medan Susan tappert försöker hålla mig uppe. Tillslut rasar jag ner i golvet, kryper ihop till en liten boll och gråter som ett litet barn på skräckfilm.

Jag vill inte mötas av verkligheten.

····

Åh vad jag är tvungen att dra ut allting hahahah. Vill ju få ett slut på denna, men nej nej.

Var på väg att skriva "och gråter som en hora", men hindrade mig i sista sekund hahahah. Ni som inte fattar vad jag menar borde fördjupa sig lite mer på fb.

Känslan när man först smittar Natte125 med wattpad och hon i sin tur smittar Filubulubule är ju så grym! Dem skriver sina egna böcker och man bara MNIAM 😍

aja, godnatt 💕