The Suicide Room • Foscar

T W E N T Y S I X

Blocket jag inte använt på länge ligger nu placerat i mitt knä där en påbörjad skiss är synlig. Man ser tydligt att det är Oscar på bilden, även om jag inte lyckats med hans otroligt vackra ögon och käkben. Jag har planerat att rita mig vid hans sida, fast det är inte påbörjat än.

Med vana rörelser dras linjer över papprets blanka yta, skapar Oscars söta näsa.

Precis när näsan börjar bli klar hörs steg i trappan, och skrämt reser jag mig upp. Båda mina föräldrar är utomlands på en affärsresa, och Susan skulle titta till hennes fortfarande sjuka make. Jag är den ända som borde vara hemma nu, och att det nu hörs steg precis utanför mitt rum får mig att snabbt hitta ett föremål som skulle kunna stoppa personen utanför. Så med ett trärack i högsta hugg går jag fram till dörren och ställer mig tätt intill väggen vid den.

När dörrhandtaget försiktigt dras neråt trycks mina ögonlock mot varandra i ren rädsla. Andetagen stockas i halsen och handsvetten bryter ut. Personen som nu befinner sig i rummet tar ett steg in, jag känner det mot golvet.

"Älskling?" Oscars vackra röst gör så jag pustar ut all den luft jag omedvetet höll in och öppnar ögonen. Framför mig står Oscar med ett stort flin på hans fylliga läppar och armarna i kors över bröstet.

"Vad håller du på med, hjärtat?" säger han roat och skrattar till.

"Du skrämde nästan livet ur mig, Oscar! Det är inte okej, jag trodde du var en läskig snubbe vid sjuttio års ålder." säger jag på fullaste allvar och synar min vackra pojkvän som nu skrattar för fullt.

"Och varför har du ett freaking baseball trä? Ville du döda snubben eller?" Han får svårt att andas på grund av hans skratt medan jag står fortfarande sur tätt intill väggen.

"Nej men på fullaste allvar, varför har du ett baseball trä? Och HUR kommer det sig att du har det?" frågar han efter att ha lugnat ner sig och drar in mig i sin famn. Kramen är skön och hans armar känns mjukare än vanligt. Jag gosar ner mitt ansikte i hans hår då jag är längre än honom.

"Detta är så pinsamt, men jag har haft stora drömmar om baseball när jag varit liten. Jag ville vara som typ Manny Ramirez, eller som Mike Andrews. Och av någon okänd anledning har jag mitt trärack kvar." Säger jag lågt och får Oscar att fnissa vid mitt öra. Oförstående drar jag mig en aning ur greppet och synar min fnissande pojkvän. Han verkar märka mitt ovetande och öppnar munnen.

"Du nämnde precis två personer jag inte visste existerar." Mumlar han tyst och får mig att fnissa med.

"Oj, Oscar. Min fina Oscar, vi måste lära dig några saker tror jag."

····
Trodde precis jag inte hade prickara ovan på mobilen jag just nu använder. Fick lite panik eftersom jag alltid använder dem.

Jag är som Oscar, fast jag har ingen Felix som kan berätta eller förklara vad dessa snubbarna är för några. Jag bad pappa att googla på "känd baseball spelare" (:

Jag har en gammal android telefon som "extra telefon" eftersom jag tog sönder min mobil i helgen... Det bästa är att jag inte kommer ihåg hur eftersom jag var påverkad...
TILLBAKS TILL SAKEN JAG VILLE SKRIVA NU!!
Den har inga emojis (kan inte se dem heller för den delen), kan inte hämta appar som tex snapchat och har inte svenskt skrivbord. OCH SÅ LÄSER DEN INTE MITT SIM-KORT SÅ MAN KAN INTE NÅ MIG VIA TELEFON ELLER SMS ))))):

Hejdå och var rädda om era mobiler lovies <3333