My badboy

Del. 50

Austins perspektiv

När vi kommit halvvägs in i en film så satte hon sig upp i sängen och tittade på mig. "I want to help them" sa hon och jag rynkade oförstående ögonbrynen lite. "Who?"

"The dogs" sa hon och jag visste inte vad jag skulle säga utan jag satte mig bara rakare upp.

"Aaliyah is dead in a dumpster. And you might think that's the worst thing about all this. But it's not. The worst thing is that there were more dogs. Alive. They were probably facing the same thing and you might think they're okay now, the police took care of them, but I don't. Where do you think the police put them? They are probably going to take their lives too. Because they don't have place for the dogs"

Hur ska hon hjälpa dem? Det var typ 100 hundar, hon har inte plats för dem? Hon fortsatte. "I have money, my mom have money, and I want to help the dogs with that money. I want to make a place where all the dogs can stay, not in cages, and have a great life. And if we found a good owner, we can give them a home" sa hon.

Jag var väldigt osäker på det här. Hon har nog inte tänkt igenom det ordentligt.

"It doesn't matter if my dad's not here, I have you, my mom and my friends.
It doesn't matter if I almost got raped, because I didn't get raped. And who knows, he might not have done it.
And it doesn't matter that Nathalie said my mom's a hooker. Because she's not, and I wouldn't care if she was either.
And it doesn't matter if you told the school I slept with you..." Hon flinade till. "Because I love you. And it doesn't matter if Ali's.... dead.."

Man såg att det tog emot för henne att säga det, hon bet sig i läppen men tog sen ett djupt andetag och fortsatte. "Because there's alot of other dogs that will end up like her if I don't help"

Jag ställde mig upp. "It's okay, you don't have t..." Hon avbröt mig. "Don't" jag blev tyst men fortsatte fram till henne. "The worst thing that could happen. Happened. So it'll only get better" sa hon.

Nu förväntar hon sig att allt kommer gå bra, så om något går fel kommer hon att förstöras påriktigt. Och bara att hon säger det hon säger nu är inte likt henne. "Kaylie, I love you, but..." Hon avbröt mig ännu en gång. "I love you too, but now we have to go" sa hon "Go where?"

"To the police" Jag skakade på huvudet. "No, not now" sa jag men hon struntade i det och gick nerför trappen. Jag följde efter. "Please Kaylie, lets just wait until tomorrow"

"They might be dead tomorrow, we have to go now"

"But it..." hon vände sig om. "I'm doing this now, with or without you, it's just that with you would be alot easier" sa hon och jag stannade upp och hon satte sig ner på golvet och satte på sig sina skor.

Jag suckade och satte sen på mig mina också. Det här var ingen bra idé. Hon gick med bestämda steg mot bilen och jag gick osäkert efter. När vi suttit oss i bilen tittade jag osäkert på henne. "Are you sure you want to do this?" Sa jag och hon nickade. "Positive" Jag nickade sakta och tog ett djupt andetag och startade sen bilen.

Tänk om nått går fel?

........................................................................

Jag känner redan nu att det kommer bli svårt att uppdatera när skolan börjat men jag kommer göra mitt bästa. Det är bara det att när jag har tid så känner jag oftast inte för att skriva och när jag inte känner för att skriva men gör det ändå så vet jag inte vad jag ska skriva.

Jag lovar inget men det KANSKE kommer ett kapitel imorgon, har inget planerat på hela dagen så vi får se. Hoppas ni gillade kapitlet iallafall❤️❤️