My badboy

Del. 68

En vecka senare

Kaylies perspektiv

Idag ska jag gå till skolan. Jag har inte gjort det på en vecka eftersom jag vet att jag inte kommer kunna koncentrera mig ändå. Dessutom vill jag inte träffa på Austin.

Jag ställde mig upp och drog handen genom håret. Jag funderade en stund på att bara lägga mig och sova igen men skakade bort tanken och gick ner för att äta frukost.

När jag ätit klart gick jag upp och sminkade mig för att se lite piggare ut och bytte sen om till jeans och en vanlig vit tshirt. Sen borstade jag håret och tänderna och tog parfym.

Jag gick nerför trappan och ropade hejdå och gick sen ut. Jag hann inte långt innan jag stannade upp helt. Han hade uppenbarligen sett mig också då han också stannade.

Han stod snett över vägen utanför sitt hus och tittade på mig. Det var som att få en kniv i hjärtat av att se honom. Jag började backa lite och kände pulsen öka.

Sen vände jag mig om och började gå. "Kaylie wait" ropade han och jag blundade hårt och fortsatte gå. "Kaylie" ropade han igen och jag hörde att han var närmare, så jag ökade yttligare takten.

"Please just, wait" Jag saktade ner lite och stannade sen helt. Jag vände mig sakta om och mötte hans blick. Han såg ut att må jättedåligt.

"Hi..." sa han och jag kände att jag snart kommer att börja gråta. "Hi" sa jag och skrattade lite i brist på annat medans mina ögon fylldes med tårar.

"How are y..." "I'm sorry, I can't do this" avbröt jag honom och vände mig om igen för att gå. Då sprang han fram och tog lätt tag i min arm. Jag stelnade till av hans beröring.

Han släppte den sakta och jag vände mig om. "Can we...talk" Jag rynkade ögonbrynen lite och mina ögon fylldes återigen med tårar. "What is there to talk about. You don't love me anymore, and according to you, you don't even like me. So why should we talk? So that you can make me feel even worse? Because wheather you like it or not, I still love you. And to be able to move on, talking to you, isn't really helping" sa jag och hans hållning sjönk ihop lite och han la huvudet på sne och jag kunde se hur han kämpade för att inte gråta.

"I don't want you to move on" sa han och nu kunde jag inte hålla tillbaka en tår. "Okay, this, like what you're doing right now, is not cool, like seriously, it's just really mean and I can't take it. Like fine, break up with me, but then you can't come and play my emotions like that" sa jag lite stressat och började sen gå igen och han sprang efter. "No please, just listen"

Då började jag gråta, så jag skyndade mig in innan han hann se det och smällde igen dörren.

En till vecka senare

Jag öppnade dörren till skolan och fick så fort jag kom in en massa blickar. Jag började gå rakt fram och då kom Nathan, Eric, Simon, Noah och Oscar emot mig. Så fort de kom fram drog Simon in mig i en kram.

"Hi" sa han lugnt och jag tog ett djupt andetag. Vi drog ifrån och då fick jag en kram av alla andra. "How are you feeling" sa Noah och de tittade på mig.

Eftersom jag inte visste vad jag skulle svara ryckte jag bara lätt på axlarna. Dörren öppnades till skolan och vi vände blickarna dit. Det var Austin som kom in. Han såg ut att leta efter något med blicken. Tillslut mötte han min blick och stannade.

Jag tittade snabbt bort och tittade på Simon istället. Han mötte min blick. Sen tittade alla de på varandra. "What is he doing here? He hasn't been here for two weeks" viskade Nathan till Noah. "I don't know" svarade han och jag tittade mot Austin igen. Har han inte varit här?

Han började gå emot oss och jag blev lite nervös. "What should I do" sa jag. "Do you want to talk to him" sa Noah och jag skakade på huvudet. "Okay" sa han och gick sen emot Austin.

Noahs perspektiv

Jag gick emot Austin och mötte honom. "Hi" sa jag och stannade framför honom vilket tvingade honom till att stanna. "How is she doing" sa han och jag kollade bak lite på dem. "Not so fine" svarade jag och man såg direkt att han såg ännu mer sårad ut.

"I need to talk to her" sa han. "Not now" sa jag och han nickade sakta. "You should go home, and then we'll talk later" sa jag och han tittade lite tveksamt på henne. "She'll be fine, we're here" sa jag och då tittade han på mig och nickade. "Okay good, see you later" sa jag och vi gjorde ett kort handslag och sen gick han.

Jag stod kvar en stund och suckade. Det är inte så att jag är arg på honom, absolut inte, men just nu är det bara bäst om de inte ses förens Kaylie är redo att prata med honom.

Jag gick tillbaka till de andra igen. "How is he doing" sa Kaylie och jag log lite. "He'll be fine" Hon nickade sakta. "I have to go" sa hon och började snabbt gå mot utgången. "Where?" sa Eric medans vi sprang efter henne. Hon vände sig om och vi stannade. "To Austin"

......................................................................

Ett tiiiill kapitel idag dududduud okej jag är på toppen humör idag så det kommer nog fler kapitel😎😎😎❤️❤️❤️❤️och bara så ni vet svarade jag inte på kommentarerna på det förra kapitlet för att det skulle avslöja för mycket mohahahhahha