När vi hade löst allting så bestämde vi att jag fick gå i skolan idag men att jag skulle bli "transporterad" av en polis efter skolan till polisstationen. Överdrivet tycker jag.
Jag sa hejdå till Mary och alla poliser åkte iväg och nu stod jag själv kvar med alla killar. Jag vände mig om och de tittade på mig. Jag tittade runt och såg Austin sitta en bit bort. "Can you guys like, wait inside" sa jag och de fattade och gick in.
Jag gick emot Austin och satte mig bredvid honom. Han tittade upp på mig. "It's my fault" sa han och då satte jag mig i hans knä istället och la armen runt hans nacke. "You know it's not" sa jag men han skakade på huvudet. "I can't believe I left you"
Jag kysste honom mjukt på läpparna och när vi drog ifrån så log jag. "You didn't leave me, you've been there for me all the time" sa jag och han suckade. "I love you" sa han och som varje gång han sa det blev jag helt varm i kroppen. "I love you" svarade jag och lutade mig mot hans axel. Jag hörde klockorna ringa och blev genast exalterad och ställde mig upp. Jag tog tag i hans hand och skulle dra med honom upp men jag kom ingenstans.
Jag suckade och tittade på honom med ett leende. "Come ooon we're going to be late" sa jag men han rörde sig inte. Jag gav honom en snabb kyss på munnen. "Don't think about okay" sa jag och han suckade men ställde sig upp. Jag log nöjt och drog med honom mot ingången. Vi gick in hand i hand och jag kunde inte sluta le. Varför vet jag dock inte.
Elever började komma ut ur klassrummerna och jag gick mot mitt skåp och släppte Austins hand. Han tog snabbt tag i den igen och jag kollade på honom med en lite oförstående blick. Han bet sig i läppen. "I not leaving you alone" sa han och jag la huvudet på sne med ett leende. "I'm okay, okay, just go to your locker and I'll se you in 2 minutes" sa jag och skrattade lite.
Han nickade sakta och kysste mig igen. När vi drog ifrån så log jag och han gick. Jag vände mig om och letade fram mina böcker då jag kände att någon knackade på min axel. Jag trodde att det var Austin, jag vände mig om men det var inte Austin?
Jag hade ingen aning om vem det var men han såg väldigt nervös ut. Han hade brunt kort hår och han var lång, han hade glasögon, tandställning och en skjorta. Inte för att vara den som är den men han såg ut som en sånhär "typical nerd" och det var det sötaste jag sett.
Han var illröd nu och jag log. "Hi" sa jag glatt och han tittade ner i golvet. "H-h-hi K-kayli-ie" stammade han nervöst fram och jag kunde inte låta bli att le, hur söt är han inte.
"What's your name?" Sa jag mjukt och log. Han tittade upp och när han såg att jag redan tittade på honom tittade han snabbt ner igen. "I-I'm Leo" sa han men nu var han inte lika nervös som förut, typ hahah.
"Nice to meet you Leo" sa jag glatt och då tittade han upp och höll kvar blicken. Han öppnade munnen för att säga något då Austin kom upp bredvid oss och harklade sig.
När Leo såg att det var Austin spärrade han upp ögonen och tittade ner i golvet. "Bye Kaylie" sa han snabbt och försvann sen väldigt fort. Jag tittade på Austin som höjde ögonbrynen. "And who was that?" sa han och jag log. "Leo"
Jag tog ut böckerna leendes och vände mig sen mot Austin igen. "And why was he talking to you?" Sa han lite förvirrat och jag blängde på honom. "I don't know, but he was cute" sa jag och log stort. Han skakade på huvudet och suckade och jag skrattade och sen började vi gå mot lektionen. Leo hade gjort min dag helt klart.
Påväg mot lektionen sa folk hej till mig hela tiden och jag hälsade såklart tillbaka, men jag gillade inte uppmärksamheten.
YOU ARE READING
My badboy
Teen Fiction17-åriga Kaylie Garcia och hennes mamma har i hela deras liv bott i Sverige. Kaylies pappa är med i militären och hon har inte träffat honom på över 3 år. Kaylies mamma bestämde sig för att dom skulle flytta till Florida då hon fått ett mycket bättr...