My badboy

Del. 66

Vi gick mot bilen och då kom några poliser springandes och ställde sig framför oss. "Excuse me sir but you can't leave until we know what happened............ You were the only one around when it happened" sa han mot Austin och jag höjde ögonbrynen. De trodde väl inte att Austin har gjort det?

"Uhm wait a second? What? We need to see her now and we need to know how she is" sa jag. "You can leave sir but Austin you'll have to stay here, we need to take you to the policestation"

Austin tittade på honom ett tag. "Do you have a girlfriend, wife or child?" Polismannen tittade på polisen brevid och sen tillbaka på Austin. "Uhm yes, a wife and 2 kids" Austin nickade sakta.

"How old are your children?" "5 and 2" mannen tittade återigen på polisen bredvid men fortsatte lyssna på Austin.

"And you love them right?" ".....More than anything"

Austin blev tyst en stund. "If they were in the hospital and you didn't know if they were alive and you didn't get to see them, what would you do? Like seriously what would you do because I  don't know"

Ingen sa något.

"I love her. Everytime I look at her I see, my life. I see everything. It's really hard to explain when you love someone so much. Just looking at her makes me fall inlove even more. She's so beautiful. Especially her eyes..." han var tyst ett tag.

"First time I saw her I noticed her eyes. At first glance I would say her eyes are brown......"

Vad pratar han om nu? Hon har uppenbarligen bruna ögon, han mår inte bra just nu det är därför han bara svamlar. "Austin, it's okay" sa jag men han fortsatte.

"But when the light hits them, they turn to amber"

Poliserna tittade på varandra.

"And if you look really closely around the iris, the color is pure honey"

Polisen gick nu fram för att lägga en hand på hans axel för att lugna ner honom, han var visserligen lugn, men alltså han mådde uppenbarligen inte bra. Austin tittade då upp. "But when she looks into the sun, they almost look green.....that's my favorite" polisen stannade och han såg medlidande på Austin.

Jag visste att hur mycket de än ville att han skulle få åka till henne kunde de inte bryta reglerna. Jag kom att tänka på lappen och sprang snabbt och hämtade den. När jag kom tillbaka räckte jag fram den. "Please just run the fingerprints, it's Lucas Collins who left the note, and hurt Kaylie, seriously I can swear on my life, Austin would NEVER hurt her, and we really need to go"

Sa jag och de tog emot lappen. Ena polisen läste den och tittade på de andra. "Find Lucas" sa han tyst till de andra. Jag blev genast lättad. "Can we please go now"

Polisen tittade på en polis längre bort som hade gått iväg med lappen och han nickade. "I'm sorry this happened to her sir" sa han till Austin och Austin nickade. "Me too" och försvann sen snabbt mot bilen.

-

Jag tvärstannade bilen och vi sprang så snabbt vi kunde in i sjukhuset. Austin slängde upp dörrarna och var redan framme vid receptionsdisken. "Where's Kaylie Garcia?" Kvinnan tittade upp. "I'm sorry, who are you?" Sa hon och Austin suckade. "I'm Austin Smith, Kaylies boyfriend, hurry up please where is she?"

"Room 79" sa hon och pekade mot en korridor. Austin sprang så fort han kunde och när vi hittade rummet gick vi in och såg Kaylie ligga på sängen, hon blundade och hon var helt sönderslagen i ansiktet. Sophie satt på en stol bredvid, Amanda stod vid sängen och Oscar satt på en stol också. De alla såg jätteledsna ut och hade rödsprängda ögon. Vilket bara kunde betyda en sak....

Austin backade med en tom blick. "No" sa han tyst och skakase på huvudet. "NO"

.....................................................................

Åååh citatet är från min favoritfilm, monster in law okej alla måste se den!!! Tack till alla visningar, röstningar och kommentarer❤️❤️❤️❤️ och förlåt för dålig uppdatering☹️☹️❤️❤️